Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tryckfrihets- och högmål 1815—1817
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 I 8 TRYCKFRIHETS- OCH HÖGMÅL 1815 — 1817.
med stränghet. Jag tror, att han föredragit ämnet med för
mycket poetiska färger, ty Gyllenborg berättade mig saker,
som enligt Wetterstedts uppgift funnes i bladet, hvilka
alldeles icke stodo der. Detta allt skedde mer än fjorton dagar
sedan den brottsliga tidningen var tillkommen, hvilket bevisar,
att Wetterstedt icke handlat af egen rörelse, utan att andra
arbetat på honom.»
»Den skrifvelse, som i anledning häraf afgick till hans
ombud i Upsala för att föreläsas redaktörerna, innehöll, att i
fall han sjelf icke varit en ledamot af den kår, som
Litteraturtidningen anfallit, så skulle han icke inskränkt sig inom en
blott varning. Detta syftade på hofkanslerns rättighet att
indraga smädliga dagblad. Jag gjorde honom i vårt samtal
uppmärksam på oformligheten att i denna åtgärd inblanda
sin egenskap af akademiens ledamot — äfvensom huru
otillbörligt det var att för en sådan konsideration synas utöfva
en slags benådning, hvartill han icke egde rättighet, i fall
laglig anledning var för hofkanslern att, som han hotade, göra
mer än blott varna. Jag sökte för öfrigt att visa honom
oklokheten af hela denna handling, som icke kunde rättfärdigas af
den indirekta smädelsen emot Leopold, och som hvar och en
derför insåg var ämnad att försvara Svenska Akademien,
hvilken man nu icke skulle underlåta att säga vara i den
belägenhet, att behöfva anlita publika auktoriteters arm för att
kunna i en litterär strid hålla sig uppe. Jag bad Wetterstedt
öfverväga, hvad han med en sådan mot tryckfrihet stridande
stränghetsprincip skulle vilja göra, om Litteratur-tidningen eller
hvilken annan kritisk journal som helst toge sådana hvassa
vapen som Voltaire och Boileau använde mot de offer, som
de alldeles nedtrampade — som Schlegel, som Fichte, som
Pope, som sjelfva Leopold emot Per Enbom. Jag bad
honom besinna att i länder, der tryckfrihetstvånget varit rådande,
hade litterära strider utgjort undantag; nu skulle förhållandet
här blifva alldeles omvändt.»
»Wetterstedt försvarade sig tappert i början; men när
den främmande elden var utblossad, hvarmed han från annat
håll blifvit antänd, så hade han ingenting kraftigt att invända.
Jag förutspådde honom ett obehagligt utbrott från fosforisterna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
