Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tryckfrihets- och högmål 1815—1817 - Frågan om »Föreningen» i statsrådet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148 TRYCKFRIHETS- OCH HÖGMÄL 1S1S—1S17.
»Wetterstedt berättade mig, att han förklarat, det han
icke förstod huru han skulle författa propositionen till den
nya lagen, ty för att förekomma sådana händelser som den
nu ifrågavarande borde den lagen stadga förbud vid lifsstraff
att skrifva något i hvad ämne som helst, som genom något
slags tydning kunde ledas derhän att innehålla en allusion i
större eller mindre grad emot successionsordningen eller
tronföljarens person. — Ja, sådan bör den vara, svarades, just
sådan.»
»Jag frågade slutligen, om det icke vore så godt att
genast vidtaga riksdagsutvägen, dit man i alla fall skulle vara
nödsakad att komma, eftersom jag med den fullkomligaste
visshet insåg, att juryn kommer att frikänna författaren,
hvilket jag bekänner, att jag utan betänkande gjorde, om jag
vore med. Jag upprepade ånyo den § i tryckfrihetslagen, som
förbjuder jury att draga obestämda slutföljder af åtalade
framställningar; och emedan H. K. H. således i alla fall komme
att begära ständernas sammankallande, så rådde jag att börja
dermed, och alldeles gå förbi rättegången. Derigenom
besparade man sig alla de förödmjukelser, som man genom detta
åtals anställande ofelbart ådrager sig. Jag medger, att jag gaf
detta förslag endast för att få tillfälle att ännu mer utveckla
min tanke om orimligheten af processen, som skulle anställas.
Men prinsen fäste sig dervid, och då jag lemnade honom, var
det hans mening att i morgon fråga statsrådets ledamöter,
huru hvar och en af dem skulle uttala sig, om de sutte som
jury öfver denna sak; och i fall de alla voro af samma tanke
som Wetterstedt och jag, så skulle intet åtal ske, men
ständerna genast kallas. Jag önskar, att prinsen blir fast vid
denna idé, ty om tisdag, åttonde dagen efter bladets
seqve-sterande, är tiden till åtal förfluten; och jag hoppas, att vid
närmare eftersinnande torde riksdagen möta sina svårigheter.
Det är dock en möjlighet, att prinsen i alla fall önskar en
riksdag och söker förevändning dertill.»
D. 22 Mars.
»I dag hölls statsråd öfver ’Föreningen’. Som jag var
beredd på möjligheten att få befallning till aktion, och jag ville
icke emottaga den annorlunda än kontrasignerad, så hade jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
