Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tryckfrihets- och högmål 1815—1817
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÅGAN OM »FÖRENINGF.N• I STATSRÅDET. 149
tagit upp med mig en föredragande och en protokollsförande
för att få allt expedieradt i behörig form. Jag lät dem hålla
sig undan under öfverläggningen, för att sedan kallas in, då
beslut skulle fattas, emedan det var att förutse, att
öfver-läggningens art skulle vara sådan, att vi borde behålla den
inom oss.»
»Så snart vi voro samlade, uppläste Wetterstedt för
konungen, på prinsens befallning, den anmärkta artikeln ur
’Föreningen’ och framställde de skäl, på hvilka han stödde sin
mening, att den icke borde åtalas. Jag förenade mig med
honom. — Jag glömde nyss att nämna, att prinsen öppnade
statsrådet med en berättelse om hvad som hade föranledt dess
sammankallande. Han talade, som vi förut hört, om den
otacksamhet, han skördar, om sin olycka, om konspirationer m. m.
och begärde slutligen, att konungen ville höra oss öfver den
artikeln, som Föreningsbladet innehåller, och att, i fall vi
skulle finna lagen sådan, att man ostraffadt kan anfalla
successionsordningen samt tronföljaren och uppenbart få säga till
allmänheten att en konung, som icke är född svensk, kan ej
göra svenska folket lyckligt — hvilket (efter prinsens ord)
bladet bestämdt innehåller — så bad prinsen Hans Majestät
genast sammankalla ständerna för att göra en lag i detta
ämne, sådan att prinsen och hans son kunna stanna qvar här
i landet, utan att hvar dag strafflöst anfallas i allmänna
papper, och att nationens heligaste lagar icke blifva gäckade af
hvilken tidningsskrifvare som behagar. Vid voteringen
förenade sig bägge justitieråden (Iserhjelm och Poppius) med
mig. Mörner höll, som vanligt, ett långt tal och kom till
samma resultat som Wetterstedt och jag. Af samma mening
voro de öfriga, utom två, och yttrade sig med mer eller
mindre grannlåter i anledning af prinsens oro, och hvad de trodde
sig inse af författarens syftning. Cederström och Engeström
deremot voro af annan mening; den sistnämnde trasslade in
sig i framställningen af motiven till åtalet, som han tillstyrkte,
men hvars utgång han dock ville antaga såsom möjligen
stridande emot hvad man önskade. Cederström gick direkt på
saken och hade röstat för halshuggning af författaren genast,
om prinsens mening varit sådan.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
