Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Viridis senectus. 1848—1871 - Karl Johans och Oscar I:s norska politik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
V1R1DIS SENECT
des deux mondes’ skulle skrifvas 1860: ’Ön croit à peine ses
yeux, quand ön lit ce monument d’imprévoyance et de
con-fusion’.»
Och på följande sätt, nogsamt visande att nära femtio år
icke förmått utplåna den personliga bitterheten, yttrar
Anckarsvärd sig i ett bref om konung Karl XIV Johan: »Hans
personalier skulle uppgöras sålunda: Finlands återtagande
för-summadt; vår sista tyska besittning bortspelad; en förening
med Norge så illa hopfogad, att vi måste göra oss qvitt från
denna till ersättning för Finland vunna besittning. Och så
skulle man fråga: Hvad hafva vi väl Karl Johan att tacka
för, och hvad äro vi skyldiga hans minne?»
Trolle-Wachtmeisters sätt att bedöma händelserna i Norge
1814 känna vi från hans anteckningar under nämnda år. Om
han då i någon mån syntes dela misstämningen öfver svikna
förhoppningar, så var den hos honom öfvergående, och han
skänkte sedan, i motsats till många af hans samtida, sitt fulla
erkännande åt statsklokheten i denna så mycket klandrade
norska politik. Ett halft århundrade hade i det närmaste
förflutit sedan dess; och hans åsigter om föreningen och Karl
Johan hade ej genom hvad som sedan dess timat undergått
någon väsentligare förändring. Han dolde dem ej heller för
sin ungdomsvän, som så bestämdt ställt sig på den anti-norska
ståndpunkten.
Trolle-Wachtmeister medgaf, att en revision af föreningen
vore högst önskvärd, och att denna ännu ingalunda motsvarat
hvad som deraf varit att hoppas. Han ville ej heller neka,
att Sverige ända sedan unionens början haft skäl att beklaga
sig öfver förnärmelser och stötande anspråk. »Icke må man
förundra sig», skrifver han, »öfver den harm, som detta ofta
hos oss väckt; men hos statsmannen måste klokheten få
taga ut sin rätt och rättvisans röst icke förstummas af
förtrytelsen.»
»Hvad för öfrigt föreningen med Norge beträffar»,
fortsätter han, »så om vi kunnat genomföra den så som vi
önskade, d. v. s. lagt landet till Sverige såsom provins, så undrar
jag, huru det skulle sett ut här på halfön nu i denna period
af nationaliteternas allmänna uppresning. Ej längesedan sågo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>