Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAPITEL XIV.
STOCKHOLM OM VINTERN.
Sverige förminskas höstdagarna med oroväckande
hastighet. Hela hösten igenom är hvarje
efterföljande dag fem minuter kortare än den
föregående; nätterna tilltaga i samma mån; solen sjunker
allt lägre och lägre i söder, tills den slutligen tyckes
alldeles bli borta och lemna hela vår värld i fullständigt
mörker.
Man må sträfva emot så tappert som helst, verkan af
dagarnas hastiga aftagande är i sanning nedstämmande.
Hvart ögonblick af förloradt dagsljus utsläcker en
förhoppning; hvart ögonblick af tilltagande mörker framkallar
en farhåga.
I Stockholm går solen tidigt i Oktober månad ned
före kl. fem, och man får förkorta sin middagspromenad
för hvar dag, ty solen försvinner en hel timme tidigare,
innan månaden är till ända.
November blir ännu mera hemskt mörk, ty solen går
ej upp förr än efter kl. åtta, men ned före tre. I
December krymper dagen ihop till ett minimum af icke
fullt sex timmar, på hvilka följer en mer än aderton timmar
lång natt. Tre fjärdedelar af dygnet lefver man i mörker,
och sedan, när dagsljuset kommer, huru dunkelt och matt
är det icke!
Och huru trög är icke Decembersolen i Stockholm! Hon
stiger upp i sakta mak inemot kl. nio på morgonen, höjer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
