Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i allmänhet icke tillräcklig tjocklek för att kunna
begagnas till skridskogång förr än ett stycke inne i Januari.
Men den plägar stå sig till slutet af Mars, och det stärkande
tidsfördrif, som man sålunda kan skaffa sig i fria luften,
ger god hjälp till att uthärda den långa vintern.
På eftermiddagen och qvällen äro fjärdar, vikar och
insjöar i och omkring staden fulla af skridskogångare, gossar
och flickor, män och qvinnor, hvilka på alla håll ila omkring
och fram och tillbaka under behagfulla rörelser; isen knastrar
och gnistrar under deras skarpa stålskor, och i den friska
luften ljuder deras muntra skratt.
Snön sopas efter hvarje storm omsorgsfullt bort från
isen af karlar, som taga en obetydlig afgift för tillträdet till
den på sådant sätt i fria luften åstadkomna banan, och man
kan roa sig med skridskoåkning hela vintern, tills isen
smälter för de ljumma vårvindarna.
Ett af de vatten, som först tillfrysa, är det
långsträckta, bugtande sund, som skiljer Djurgården från fasta
landet och gifver denna stora park önatur. Detta sund
är omkring en fjärdingsväg långt och har ett namn nästan
lika långt som det själft — Djurgårdsbrunnsviken.
En vinter började det till min stora glädje att frysa
på tidigt i December. Den första skridskoisen bildade sig
på den grunda bugten alldeles vid ingången till
Djurgården. Hvarje natt var det stark frost, och hvarje dag fanns det
ett nytt band af jungfrulig is att åka på. Under de från
strandbrädden utskjutande trädens kronor gled man fram
öfver kristallklar is, som icke hade en enda spricka på sin
glittrande yta, och vid en blick nedåt kunde man se
hvartenda grässtrå, hvarenda qvist och hvarenda sten på
den gulbruna bottnen lika klart, som om där icke funnits
is eller vatten emellan och man flugit fram i luften. En
eller annan fisk, som forsigtigt kilade undan för den
oväntade uppenbarelsen af en skridskogångare, bidrog att öka
illusionen.
Huru påminde icke detta om skridskogången på
skogsbäckarna i Maine med deras tunna, klara is, som bildats
tidigt på vintern, innan någon snö fallit!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
