Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAPITEL XXII.
»VID DEN VILDA ÖSTERSJÖNS STRAND.»*
tanför det öppna fönstret krusar sig vattnet i solens
sken — krusar sig i små vågor, hvilka, mjuka
som en katts tassar, lägga sig mot stranden
om-j f kring tjugu fot från huset. Remsan mellan detta
och stranden utgör en trädgård — gräs och några
äppelträd. Ett stenkast längre bort på andra sidan vattnet
ses de glatta klipphällar, som bilda vikens motsatta strand.
Ett halft dussin roddbåtar ligga och flyta i det
glittrande vattnet. Simpla, groft tillyxade, fiskarbåtar, mörkröda
eller bruna, så innan som utan, och öfversmetade med ett
tjockt lager af tjära, ligga fastgjorda vid tre små bryggor,
som skjuta ut från lika många fiskarkojor på den glatta
och sluttande strandhällen.
Den låga och jämna berghällen längre ned åt viken
till är täckt med mörkbruna fiskarnät, som äro utlagda för
att torkas af vårsolen och vårvinden.
I norr, söder och vester, så långt blicken når —
naturligtvis ifall man går utom dörren och stiger upp på en
rund granitklippa om trettio fots höjd, sträcker sig ett haf
uppfylldt af en oräknelig mängd afrundade, glatta,
blank-slipade klippskär af alla storlekar, från en större ö till en
liten häll, hälften så stor som en vanlig fiskarbåt, och som
nätt och jämt ur vattnet sticker upp sin runda skuldra —
* Afser ett uttryck hos skalden Longfellow.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
