Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
on slät mattfärgad skuldra, öfver hvilken de älskande vågorna
mötas och skiljas.
Så ser det ut i norr, söder och vester, men österut
finnas blott några få, låga skär nära intill, och sedan
Östersjöns vida, blåa rymd, som utbreder sig ända till
synkretsen utan något land på andra sidan, till dess man når
Rysslands kust.
Åt vester får man fara nio sjömil genom en labyrint
af öar och holmar, hvilka blifva högre och mera
skogbevuxna, ju längre man kommer, och slutligen visa sig prydda
med ståtliga villor, innan man till sist hinner fram till
Stockholm.
Detta haf med sina otaliga klippholmar kallas af
svenskarne för »skärgården)) och en präktig »skärgård» är
det också — stor nog att hafva tjenat till lekplats åt
»rimtur-sarne». Måhända var det dessa nordens jättar, som
slungade hit alla dessa klippor.
När man seglar från Stockholm utåt haf vet, äro på
en sträcka af sex till sju sjömil, alla holmar rikt och
vackert klädda med mörka granar och tallar, samt lummiga
ekar och björkar; längre bort blifva träden glesare och den
odlade jorden mera sällsynt; nakna klippor visa sig allt
oftare, och när man kommer till det yttre bältet af holmar,
befinner man sig i en hel arkipelag af klippref och skär,
som piskas af vind och våg och stormar, nakna, rundade,
grå hällar af granit; icke ett träd eller en grön fläck står
att upptäcka från däcket, när man seglar förbi; dock kan
man på några af de större holmarna få se de hvita
skorstenarna och en bit af det röda tegeltaket på en eller annan
fiskarkoja skjuta upp öfver gråstensmassorna; tilläfventyrs
blickar också en ensam ko från en klippbrant mot
seglaren, så att man nödsakas tro, att, när allt kommer
omkring, denna ödemark af vatten och berg kan egna sig att
nära lefvande varelser.
Yi äro nu på ett af de större bland dessa skär, som
kransa Östersjön och bilda den svenska kustens yttre
bålverk. Holmens yta är ojämn som en sjudande vattenmassa.
Det är icke klippor, nej, det är en enda granitklippa, som
sjuder, upp i oändliga vågbildningar, men den är icke skrof-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
