Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På ön finnas tolf kor. Hvad dessa åto, kunde ja g
icke föreställa mig förr än just nyss, då jag såg Frans Ömans
fader och moder ro in i viken med någonting, som liknade
tre stora bruna bolstervarssäckar, hvilka höjde sig från båtens
akter alldeles som suffletten på en trilla. Jag sprang ned
på bryggan och fann, att säckarna voro fulla af gråmossa,
hvilken det fattiga folket hade samlat på en närbelägen
klippa, samt fick höra, att denna mossa utgör kornas
huf-vudsakliga föda. Söt mjölk och välsmakande tjock grädde
få vi likafullt.
Vi ega äfven en hund — den lilla, svarta, lurfviga
»Pera» med en kort, stubbad och yfvigt uppstående svans,
som alltid är i rörelse, samt tillräckligt många kattor för
att bereda Pera sj^sselsättning och nöje.
Här finnes ingen skjuts- eller poststation, ingen
telegraf, inga tidningar, ingen järnväg, och icke ens en ångbåt
lägger till — den närmaste tilläggningsplatsen är nu tre
sjömil härifrån — och bär lefver jag som ett slags svensk
Robinson Crusoe — och en lycklig sådan.
Och b varför är jag här? Jo, det kan hvilken jägare
som helst gissa sig till. Han vet nog, likaväl som jag,
att. på våren vildgäss och ej drar flyga norrut långs den
svenska skärgården, likasom utmed Nya Englands kust.
Men bvar är det bästa stället att träffa dem under sträcket?
Det var, hvad jag önskade förvissa mig om, och jag är
min gode vän hamnkaptenen Fingal von Sydow tack
skyldig, för att han meddelat mig det. Och icke nog med,
att han gjorde mig bekant därmed; han tog mig ock
ombord på sin lilla ångslup »Lärkan» vid middagstiden en
dag af April, och i sällskap med andra vänner och hans
tre söner, Georg, Björn och Fritiof — duktiga pojkar för
resten — ångade vi åstad ut i den yttre skärgården, och
i den dröjande, rödaktiga skymningsdagern gledo vi in i
Långviksskärs trefliga hamn.
Vi voro ute på ej der jagt två morgnar och foro så
tillbaka till Stockholm, med sjuttiotvå ej drar hängande som en
bred krans rundtomkring Lärkans reling.
Det lugna lifvet bland den enkla fiskarbefolkningen
på den ensliga Ön föll mig i smaken, och ej der jagten på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
