Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
klipporna långt ute i hafvet tidigt på morgonen, då solen
gick upp öfver Östersjön, hade för mig en dragningskraft,
som ingen salong kunde ega. Jag beslöt därför att
tillbringa en vecka i skärgården och iakttaga en ny sida af
det svenska folklifvet.
På middagen den 16 April fick jag genom den ryske
vice-konsuln Fredrik Möllers benägna medverkan gå ombord
på ångaren »Express)), som då afgick till Finland, och steg
kl. fyra på eftermiddagen jämte lotsen af vid Sandhamns
tull- och lotsstation i skärgården.
Jag hade från Stockholm telegraferat efter en båt med
fyra roddare för att i den färdas vidare. Båt och roddare
voro i ordning, men det blåste balf storm från norden, och
alla sade, att det var farligt att begifva sig åstad. Medan
jag funderade, hvad jag skulle göra, kom lotsåldermannen
kapten Rosenberg, en lång man med vänligt utseende, fram
till mig och bjöd mig att stanna hos honom, tills det
mojnade ut. Jag tackade kaptenen förbindligast, följde med
honom till det lilla trefliga stationshuset, från hvars tak
ett fyrtorn reste sig, och blef hjärtligt emottagen af hans
lilla knubbiga äkta hälft.
Hela natten rasade stormen med täta vindstötar mot
huset och skakade tornet öfver oss. På morgonen svepte
en orkan utöfver hela kusten. Det yrande skummet frös
på klippor och broar, på båtar och nät, hvarhelst det föll
ned. Termometern hade sjunkit till 6,5° C. under
fryspunkten .
Kl. sju kommo mina roddare och sade: »Nog går det
för sig att fara åstad, men vi bli isklumpar, innan vi
komma fram.»
»Vi stanna väl då.»
Utomhus var det ohyggligt kallt. Inga kläder
tycktes hjälpa mot denna förfärliga nordan storm, som trängde
genom märg och ben. Ack, hvilken falsk varelse den är,
denna nordiska vår, som tidigt i Mars lockat oss ut med
fågelsång och blommor och i medlet af April låter en
isande storm, som den här, piska oss i ansigtet.
Ett enda försök att utom hus trotsa stormen var
tillräckligt. Jag skyndade mig tillbaka inom lotshusets gäst-
Thomas Från Slott till Koja. 17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
