Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Snart stod Nero orörlig, och i samma ögonblick flög
där npp från marken under den sista martallen en
ofantligt stor svart fågel. Från min högre plats på ena sidan
om tallen hade jag lätt att träffa. Skottet smällde, och den
stora fågeln föll som ett bylte ned i ljungen, medan ett
helt moln af svarta fjädrar rök omkring i luften och
småningom sväfvade hort för den milda sommarvinden.
Nero kom fram och satte sig ned bredvid mig, med
käkarna öppnade till ett bredt grin, som kunde tolkas så:
))Var det icke det jag sade?» Jag lade en ny patron i
pipan och klappade Ner o. »Bra gjordt, min gosse. Så ja.
Nu apporteh> Genast rusade han åstad, grep fågeln vid
ena vingen, släpade sin tunga börda genom ljung, lika hög
som han själf, och satte sig framför mig på bakbenen.
»Ldcheh ljöd det nu, och Nero lemnade mig min första
tjäder, en väldig gammal tupp, vägande något öfver tio
marker och stor som en kalkon. Han var tydligen alltför
tung för att bäras omkring under en hel dags jagt. Sedan
jag vederbörligen beundrat fågeln, hängde jag därför upp
honom i en tall, hvarpå Nero och jag gingo våra färde,
glada öfver bytet.
I)et var en verklig sommardag. Klar hvälfde sig
himlen därofvan, och luften sattes nätt och jämt i rörelse af en
mild vestanfläkt. Omkring mig rådde en nästan fullständig
tystnad, hvilken blott stördes af det svagt förnumna
bruset från ett tåg, som ilade fram genom den aflägsna dalen
nedanför mig och snart försvann ur synhåll, efterlemnande
endast en bortdunstande rökstrimma bakom sig och en
stillhet ännu mera öfverväldigande än förut. Ur den grönskande
dalen stack Lena kyrka upp sitt höga, hvita torn, som
glänste i solens sken. Så långt blicken nådde, utbredde sig
odlade slättbygder. Här och där tittade en rödfärgad stuga
fram ur en omgifvande lund af grönskande björkar och
röjde, hvar landsvägen gick fram i dalen.
Högt öfver denna, på en sten bunden ås, som var
ansenlig nog att närma sig ett bergs rang, heder och
värdighet, fortsatte Nero och jag vår jagt i godt kamratskap.
Som jag trängde igenom en tät grandunge, hörde jag
bakom mig ljudet af vingar och förstod genast, att en få-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
