Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ge 1 hade hållit sig gömd, medan jag gick förbi, och sedan
llugit tillbaka åt. det håll, hvarifrån jag kom. Jag
hviss-lade in Nero. Hunden gjorde ett löst stånd på det ställe,
der fågeln hade varit gömd, jag utpekade för honom den
riktning, i hvilken han måste hafva flugit, och så gingo
vi tillbaka långs åsen.
Yi vandrade framåt mer än en half fjärdingsväg, och
jag började redan misstro mina egna örons vittnesbörd —
eller rättare den slutsats, till hvilken jag kommit på grund
af detta — då Nero gjorde stånd vid kanten af en
träsk-artad sänka. Han väntade tills jag hann fram, hvarpå
vi gingo varsamt framåt genom tufvorna i kärret, medan
Nero emellanåt stannade och flere gånger gjorde löst stånd
med några få stegs mellanrum. Till sist flaxar en stor
rödbrun fågel upp i luften med ett buller, som i
Augustimiddagens ljudlösa stillhet lät som ett åskdunder, så att
hjärtat nära på hoppade upp i halsgropen på mig. Jag
sköt en ordentlig bom, men lugnade mig, fick hjärtat
tillbaka på rätta stället och stålsatte mina nerver — och ned
störtade fågeln, träffad till döds på långt håll af sko’ttet
från den andra pipan.
Het var en tjäderhöna, af annan färg och mindre än
tuppen, men likafullt en stor fågel om sex marker.
Het var en särdeles lycklig jagt: två tjädrar på en
morgonstund, för hund och på öppna fältet. Tjädern är
nämligen företrädesvis skogsfågel, och i skogen plägar han
spela jägaren samma puts, som den amerikanska hjärpen
har sådan skicklighet i att utföra. Han lomar undan den
förföljande hunden, tills han hinner en tät trädgrupp, där
han flyger bort till andra sidan, hvarest det är rakt
omöjligt för jägaren att få se en skymt af honom. Men med
en forsigtig, säker och förståndig hund kan man bli herre
öfver både den amerikanska hjärpen och tjädern.
Liksom vår hjärpe, »träar» tjädern för en skållande
byracka och blir då ofta skjuten af landtfolket, där han
sitter i trädet. Hetta är visserligen icke någon verklig
jagtidrott, men det är rent af ridderligt i jämförelse med
ett annat sätt att gå till väga.
Thomas, Från Slott till Koja.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
