Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lade i den vackra gamla hufvudstaden Köpenhamn eller å
Fredensborgs slott. Och konungen af Sverige inbjuder dem
alla att jaga på Hven, och likaledes deras kammarherrar,
adjutanter och öfriga uppvaktning. Jägarne, till ett antal
af trettio eller fyratio, ställas i linie tvärs öfver ön; därpå
drifver uppbådadt folk — ett hundratal eller något mer —
villebrådet öfver ön och salvorna från de bakladdningsgevär,
som affyras från de olika hållen, när hararne galoppera
förbi, påminna nästan om en skärmytsling.
På en hög kulle, som beherskar hela stridslinien,
ställer konungen en markör. Denne gör sina streck för de
bommar, som hvarje jägare — kejsare, kung eller prins
— skjuter, och jag misstänker starkt, att när markören är
tveksam, han sätter två streck för den olycklige jägaren.
Och när skjutningen är slut, måste hvar och en betala en
krona för hvarje bom, och hvad som på det sättet fås ihop,
går till öns fattiga, hvilka alltid hafva en bra recett och
äro mycket glada däröfver.
Kär prinsen af Wales år 1885 besökte Sverige, inbjöd
konungen honom till en elgjagt på det skogklädda
Hunneberg. En kunglig jagt var det. Ett regemente soldater
dref fram djuren genom skogen och fyratiosju elgar, lika
grofväxta och stora som våra amerikanska moose, fälldes
af de i linier ordnade jägarne.
Kär allt kommer omkring, tror jag dock, att
konungen tycker mest om att taga sina söner med sig ombord
på den kungliga ångjakten Sköldmön och i all stillhet fara
ut i skärgården för att med prinsarne idka en eller två
dagars fiske och jagt bland de vackra och skogbevuxna
holmarna vid den svenska kusten.
Konungen älskar högligen musik och är en god
sångare. Små enkla musiksamqväm hållas då och då i slottet,
och konungen tager alltid själf del i sången.
Ingen kan närmare lära känna Hans Majestät utan
att komma till klar in sigt om, att hans hjärta är
genom-trängdt och hans lif ledt af djup religiös öfvertygelse.
Hvarje sak blir för konungen en samvetssak, och i allt
ser han upp till konungars konung. Att intaga en
bedjandes ställning, att blicka mot höjden med begäran om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
