Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ledning och hjälp ofvanifrån i alla lifvets förhållanden, i
smått likasom i stort, är ett märkligt drag hos konung
Oscar.
En eftermiddag i Januari åkte jag skridsko på den
kungliga klubbens bana, då konungen kom fram till mig.
Det var kallt, och Hans Majestät hade en skinnmössa på
hufvudet och var iklädd en ända upp till halsen
igenknäppt pels.
Efter en stund sade jag: »Ers Majestät! Jag har länge
väntat på ett tillfälle att få bedja Ers Majestät om. en
ynnest, och jag vet knappt, om jag någonsin skall få ett
bättre tillfälle än nu, då jag har Ers Majestät så alldeles
för mig själf och utan uppvaktning här på isen.»
Konungen smålog. »Säg ifrån, säg ifrån», sade han
hjärtligt, »och om det är något, som står i min makt, skall
jag säkerligen bevilja det.»
»Nåväl», svarade jag, »för någon tid tillbaka öfversatte
jag en bok från svenska språket till mitt modersmål, och
det skulle vara en stor ynnest, om Ers Majestät af mig
ville mottaga ett exemplar af min öfversättning.»
»Det vill jag visst, det vill jag visst; det skall göra
mig ett verkligt nöje att få den», och medan han talade,
slog han med mycken värme sin arm omkring min hals.
Yi åkte just framåt tillsammans, och konungen är så lång
och storväxt, att då hans arm sänktes ned mot min hals,
den snuddade vid bakre brättet på min hatt, så att denna
föll af och rullade några hvarf omkring på isen.
Jag A-ände mig om, så fort jag kunde, men konungen
var raskare än jag. Han fiskade upp min hatt från isen i
flygande flänget och räckte mig den med en artig bugning,
sägande: »Jag her om ursäkt, det var icke min mening,
sannerligen icke.»
»Jag tackar Ers Majestät tusenfaldt», sade jag, »ty
den bästa fjäder, hvarmed jag kunde pryda min hatt*, är,
att konungen af Sverige och Norge tagit upp den åt mig.»
Hans Majestät tog mig därefter i handen, och så åkte
vi rundt omkring på den vida isbanan i fria luften. Denna
* Engelskt talesätt, som betecknar utmärkelse, heder.
Thomas, Från Slott till Koja.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
