- Project Runeberg -  Från slott till koja. Minnen från en flerårig vistelse i Sverige /
637

(1893) [MARC] Author: William W., Jr. Thomas
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kusten. Konungen kunde icke nog prisa dess härdade och
redbara inbyggare och det präktiga fiske, han där haft, och
rådde mig ifrigt att icke lemna Sverige utan att göra ett
besök på ön. Jag far alltså till denna ö långt ute i
haf-vet »på konungens befallning» och hoppas, att det under
denna qvalmiga dag ännu måtte finnas tillräckligt med vind
för att bringa oss dit.

Klockan var något öfver tre, då vi gledo in i
Mollö-sund. Här finnas tusentals långor, klufna och hängde på
stänger för att torka. Fiskarfolket måtte hafva haft en
riklig fångst. De långa raderna af klufven fisk kransa
klipphöjderna ofvanför de röda husen, kanta alla bryggor
och betäcka stränderna på motsatta sidan af sundet.

»Här och vid Smögen har h var en da en det bra»,
säger skeppar Julius. »Här är folket rikt och välmående.
Här ha de gator, alldeles som i Lysekils gamla köping.»

Yi få syn på en bankbåt om närmare femtio ton, som
just nu seglar på en fisketur till Nordsjön. Det finnes
ombord många qvinnor jämte alla karlarne. Alla gå
omkring på däcket. Där är mycket lif och rörelse, men hvarför
äro q vinnorna här? Ha de gått ombord för att dricka ett
afskedsglas och festa med männen, innan dessa segla åstad?
Nej, för ingen del, säger skeppar Julius. De ha kommit
för att stufva in det öl, som de själfva bryggt, och hjälpa
till att lägga allting i ordning. Dessa fiskarhustrur på
Sveriges kust äro verkliga hjälpredor.

»Folket förtär aldrig bränvin, hvarken här eller vid
Smögen», fortsätter skepparen till förklaring, »men öl vilja de
ha, och det måste vara starkt, och medan de äro borta på
en tur, brygger hustrun till en af båtlaget allt ölet till
nästa tur, och se’n en annan hustru till turen därnäst och
så vidare, tills alla hustrurna till de sex eller åtta karlarne
i laget ha bryggt. Det är nog tolf till fjorton ombord,
men det är bara sex eller åtta, som tillsammans rå om
båten; resten seglar på lott.

Yi glida förbi den lilla lägenheten Käningsholm.
Skeppar Julius pekade ut ett hus uppe på klippan. »Här
bodde Olsson med fru. Han var den förste, som kom fram
med kabiljosaltning här i trakten, och de blefvo båda två

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 17:52:58 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/twwslott/0638.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free