Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Postulattiden i Sverge - Hur förordningen verkade - Konstförvanterna få en ny organisation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gamla skolan, som tycker att vår tid ifråga om behandling av
lärlingarna är alltför human, och att »den gamla goda tiden» med stryk
i både tid och otid vore att föredraga.
Inte heller »frimåndagarna» eller »bygången» lyckades man avskaffa.
Den var alltför fast rotad för att någon förordning skulle kunna taga
död på den. Den hade till en början sin naturliga orsak i, att några
ordentliga bestämmelser angående arbetstidens längd icke existerade
och det var följaktligen nödvändigt för arbetarna att då och då skaffa
sig artificiell fritid. Men »frimåndagarna» fortforo långt efter det
arbetstiden blivit reglerad och det är först under de tre senaste
årtiondena som de fullständigt försvunnit. Hur djupt rotad denna
sedvänja var framgår av en episod, som vår gamla kollega Graf
berättade för den som skriver dessa rader. Graf hade vid sin första
ankomst från landsorten till Stockholm fått anställning på Typografiska
föreningens tryckeri. Första måndagen efter anställningen fann han
att hela personalen utom föreståndaren tog sig fridag, och man
uppmanade Graf att följa exemplet. Samma historia upprepades både på
tisdagen och onsdagen. Först på torsdagen började arbetet ordentligt,
och så fortgick det vecka efter vecka. Grafs vägran att taga sig
»frimåndag» ansågs av kamraterna vara ett ganska grovt brott mot
solidariteten och de betraktade honom därför rätt länge med sneda
blickar.
K O NS T FÖ RVAN TERNA FÅ EN NY ORGANISATION
I 1752 års tryckerireglemente hade bestämts, att
boktryckaregesällerna icke fingo hava några sammankomster och följaktligen fingo
de ej heller bilda någon organisation. Efter att förut hava varit
likaberättigade medlemmar av ett boktryckaresällskap, i vilket de så väl
som boktryckaremästarna voro medlemmar, skulle de sålunda nu helt
ställas utanför.
Detta blev emellertid för radikalt. Man skulle känna
boktryckerigesällerna mycket illa, ifall man trodde, att de skulle finna sig i detta.
Man kan också vara säker på, och åtskilliga tecken tyda därpå, att
de svenska boktryckerigesällerna fortsatte sitt organisationsarbete i
ungefär samma former som förut — men med mästarnas uteslutande.
Givet var, att denna organisation, för att icke komma i konflikt med
myndigheterna och boktryckerisocieteten, var hemlig.
35
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
