Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Postulattiden i Sverge - Konstförvanterna få en ny organisation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till föreståndare skulle, enligt den ursprungliga överenskommelsen,
utses en boktryckeripatron. Föreståndarens mandat räckte vanligtvis
för livstiden eller så länge vederbörande önskade innehava
befattningen. Dock hade i de första stadgarna stipulerats, att man icke
önskade någon avsägelse, förrän föreståndaren innehaft sin befattning
åtminstone i tre år.
Som ovan nämnts skulle föreståndaren, d. v. s.
boktryckeripatronernas representant i kassan, förvara kassakistan. Till denna hade
föreståndaren en och de båda förvaltarna var sin nyckel. Ingendera av
dem fick lämna sin nyckel åt den andra, utan skulle den, som genom
laga förfall var hindrad att närvara vid kassakistans öppnande, lämna
sin nyckel åt någon fullmäktig, för vars görande och låtande han var
ansvarig.
Stadgarna innehöllo noggranna bestämmelser om, hur kassans
inkomster skulle förkovras. Föreståndare och förvaltare ägde rätt att
för sådant ändamål »utlåna kassans för handen varande medel till
sex procents ränta mot fullgod underpant av med svensk
kontrollstämpel försett guld och silver, eller ock mot första och andra
inteckningen till eller under halva brandförsäkringsvärdet å
brandförsäkrad egendom i Stockholm (varvid bör noga tillses, att låntagaren
icke är förmyndare, samt att brandförsäkringsvärdet och
egendomsvärdet överensstämma och att brandförsäkringsavgifterna äro ordentligt
betalda) eller genom insättning i annat publikt verk, emot högsta
ränta, som där erhållas kan».
Medlemskapet i konstförvantskapets kassa var så till vida
obligatoriskt, som ingen erkändes som fullgod konstförvant förrän han genom
erläggandet av bottenpenningen till kassan sökt inträde i densamma.
Vidare innehöllo stadgarna länge en bestämmelse om, att den
konstförvant, som antogs till faktor, hade att till konstförvantskapet erlägga
en avgift. Denna avgift utgjorde ifrån 1852 till 1845 fyra riksdaler,
men höjdes sistnämnda år till sex riksdaler.
I långa tider innehöllo stadgarna synnerligen stränga föreskrifter
angående medlemmarnas privatliv. Ända till 1845 lydde nämligen
första artikelns §§ 7 och 8 sålunda:
»§ 7. Om någon delägare gör sig utmärkt och känd för liderlighet
och oordentligt leverne, have då förverkat alla förmåner, som
rättskaffens delägare av kassan njuta, intill dess han om sin
förbättring givit tillräckliga bevis, vilkas antaglighet, såväl som skälen till
38
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
