Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Postulattiden i Sverge - Konstförvantskapets kassa som fackförening
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
annan gång kunde det dock hända, att konstförvanternas önskningar
blevo beaktade.
Reglementet av 1752 stadgade, som ovan nämnts, att en boktryckare
ägde rätt att taga hur många lärlingar han ansåg nödvändigt. Det är
klart, att en dylik bestämmelse snart skulle visa sina ödesdigra
verkningar och under senare hälften av 1700-talet klagade konstförvanterna
vid flerfaldiga tillfällen över att boktryckarna antogo alltför många
lärlingar, så att de äldre, som en längre tid utövat yrket, långa tider
fingo gå utan sysselsättning.
Klagomålen förklingade länge ohörda, men 1801 påträffade
konstförvanterna en hovkansler, som tog hänsyn till deras klagomål. Den
21 oktober nämnda år inlämnades till hovkansleren en underdånig
skrivelse, undertecknad av samtliga konstförvanter i huvudstaden,
vari ännu en gång begärdes lärlingsantalets inskränkande.
Hovkansleren svarade på skrivelsen, att 1752 års reglemente för
boktryckerierna tillåter varje boktryckare att antaga så många gossar,
som han finner för sin rörelse nödiga. »Men», tillade hovkansleren,
»att ett oinskränkt bruk av dessa boktryckares rättighet skall
nödvändigt betaga en mängd deras gesäller, eller så kallade konstförvanter,
all utväg till bergning, kan icke nekas. Om lärgossar, såsom mindre
dyrhållne, till myckenhet antagas, skola de efter vissa år öka
gesällernas antal, vilket däremot icke minskas, utan av döden allena. En
gesäll kan nästan anses såsom dömd att förbliva det hela sin livstid;
ty sällan eller aldrig lärer han kunna förvärva nog förmögenhet att
bliva ägare av en så kostsam och förlagsdryg inrättning som ett
boktryckeri. Den oskicklighet och sedefördärv hos gesäller, varöver flere
boktryckare sig beklaga, torde vara en naturlig följd därav, att arbetets
mängd icke tilltager i samma mån som gesällernas. Den som börjar
med att vara syssel- och näringslös, bliver lätterligen till slut en
oduglig och skadlig medlem i samhället, vilken det icke tillåtes att
vandra ur landet, men som det är föga värt att där behålla.»
Hovkansleren hemställde till regeringen om åtgärders vidtagande med
anledning av skrivelsen från konstförvanterna och den 24 november
1801 utfärdade regeringen följande brev till hovkansleren:
»Vi Gustav Adolf etc. — Vi hava i nåder låtit Oss föredragas edert
underdåniga utlåtande med anledning av boktryckerikonstförvanternas
här i staden däröver i underdånighet förda klagan, att de efter
fullbordade läroår, och sedan de förvärvat sig erforderliga kunskaper i
51
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
