Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Postulattiden i Sverge - Konstförvantskapets kassa som fackförening
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
börligt bevis genom utdrag ur societetens protokoll; och som Lindh
ämnade besvära sig över detta beslut och sade sig ämna låta förbjuda
resan, förständigade societeten Lindh, att han ägde inom femtonde
dagen härefter hos hovkanslersämbetet anföra sina besvär.
Huruvida Lindh verkligen överklagade beslutet omnämnes ej i
societetens protokoll, men den 12 augusti 1803 — således efter en
bortovaro på endast något mer än 6 månader — återkom Deirich och
anhöll att han, «som enligt konungens befallningshavandes i Jönköpings
län utslag blivit ålagd att hit till Stockholm sig begiva, för att sin
hos herr Lindh iråkade skuld betala, måtte tillåtas att antingen nu
genast erhålla utskrivningsbevis såsom provgesäll eller ock såsom
lärling till herr Lindhs boktryckeri flyttas för att därstädes sin skuld
avarbeta«. Lindh förevisade en skriftlig överenskommelse mellan
honom och Deirich och societeten beslöt att Deirich skulle som lärling
få flyttas till Lindhs boktryckeri och vid årets slut få anmälas till
utskrivning ur läran.
Inskränkningen i lärlingsantalet var en nagel i ögat på boktryckarna
och de höjda arbetslöner som så småningom härav blevo en följd,
förmådde dem att 1809 hos konungen begära upphävandet av
förordningen av den 24 november 1801 angående begränsningen av
lärlingsantalet vid pressarna. Societetens anhållan var beledsagad av ett
yttrande av hovkansleren, som bl. a. meddelade, att »vid
tryckningsarbetets tilltagande har en brist på arbetare uppstått, vilken, i
förening med därav föranledda högre arbetslöner åt gesäller, som enligt
erfarenhet med lättade tillgångar, befunnits mera böjda för självsvåld
och liderlighet, givit anledning till ständiga klagomål över oordningar
och långsamhet vid boktryckerierna, isynnerhet i huvudstaden», varför
hovkansleren hemställer, att kungl. maj:t måtte »täckas i nåder tillåta,
att boktryckeripatroner, i likhet med andra näringsidkare, får återgå
till den lika så billiga som naturliga rättigheten att i sin tjänst och
för sitt yrke antaga arbetare så många och vilka som helst de för
sin rörelse finna lämpliga och behövliga».
Regeringen biföll societetens anhållan och beslutet delgavs
societeten genom följande hovkanslerens skrivelse av den 24 december
1809: »Uppå min underdåniga anmälan, rörande de flera olägenheter,
som för boktryckarne i riket uppstått genom det stadgande i k. brevet
av den 24 november 1801, varmedelst dem förbjödes, att använda
mer än en lärling vid varje bokpress, har kungl. maj:t i nådig skrivelse
5 56
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
