Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Före Typografiska föreningen - Typografliv i 1800-talets början
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kamrat, »en mes, som inte kunde stå för ett glas». Med en sådan
levnadsuppfattning, mot vilken principalerna, även om de ville, ej
kunde reagera, hände det mycket ofta att arbetet blev högst
oregelbundet. Det inträffade nästan som regel att konstförvanterna »gingo
i byn» halva veckan och först framemot torsdagen ansågo de sig böra
börja arbeta för att få medel till mat och brännvin. Och i allmänhet var
det inte en del av ett tryckeris personal, som lämnade officinen, utan
alla utlärda måste följa med ut, och det även sådana, som av ett
eller annat skäl ansågo sig böra stå kvar vid arbetet. Den kollegiala
solidaritetens bud krävde obrottslig sammanhållning även i detta fall.
Under sådana omständigheter voro alla bestämmelser om
regelbunden arbetstid av noll eller intet värde. Vid 1800-talets böljan och
långt fram på århundradet började arbetet så tidigt som kl. 6 på
morgonen och fortgick till 8 på kvällen med ett uppehåll för middag
mellan 1 och 2. Men då konstförvanterna »byade» en stor del av
veckan, höllo de icke så noga på arbetstiden den tid, då de arbetade.
Officinen stod öppen alltid, dag som natt, vardag som söndag, så att
de som ville arbeta, kunde göra detta när de behagade. Söndagen
användes i regeln av en stor del som arbetsdag, ty många av den
tidens konstförvanter ansågo det lämpligast att på denna dag hålla
sig inom hus, ty deras yttre habit var icke alltid av sådan beskaffenhet,
att den tålde att jämföras med andra söndagsfirande medborgares.
På måndagen och de därpå följande två à tre dagarna tog man
däremot skadan igen.
Det faller av sig självt, att under sådana omständigheter någonting
sådant som ersättning för övertids- och söndagsarbete icke existerade.
I allmänhet är det svårt att få några fullt nöjaktiga upplysningar
om de villkor, varunder typograferna arbetade i böljan av 1800-talet.
I Stockholms typografiska förenings minnesskrift av 1896 ha vi dock
påträffat en av signaturen —et skriven skildring av lärlings- och övriga
förhållanden inom boktryckerierna i Stockholm på 1830- och 40-talen,
och som denna skildring synes vara exakt och väl målar förhållandena,
anföra vi densamma i dess helhet:
»Vid unga år fick den blivande konstförvanten göra sin första
lärospån. Redan vid 12 à 13 års ålder kom han i läran. En del till
och med förr. Sedan han blivit konfirmerad inskrevs han i läran,
d. v. s. lärlingskontrakt upprättades mellan boktryckaren och ynglingens
målsman, vanligen på 4 à 5 års tid. Efter kontraktstidens utgång och
5 61
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
