- Project Runeberg -  Typografiska föreningen i Stockholm 1846-1926 : minnesskrift med anledning av åttioårsjubileet /
91

(1926) [MARC] [MARC] Author: Nils Wessel - Tema: Printing and typography
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Före Typografiska föreningen - Aftonbladet och konstförvanterna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

missbruket, att antaga lärlingar och avskeda dem, så fort de lärt ut. Men då det
även säges, att sådant brukas vid åtskilliga tryckerier såväl i Stockholm som
landsorterna, så är detta ett förhållande, som åtminstone varit Aftonbladet hittills obekant,
och konstförvanterna skulle utan tvivel göra rätt både för sin egen sak och för att
freda sig från misstankar av en osann beskyllning, om i detta avseende en förteckning
på alla arbetslösa fall där sådant inträffat, uppgjordes och ingavs till societeten, varav
lätt kunde utredas de närmare omständigheterna med det överklagade förhållandet.

Ett faktum på andra sidan är emellertid förhållandet, att ännu för 12 eller 13 år
sedan och då denna tidning begynte utgivas, var det så ont om pålitliga och
skickliga konstförvanter, eller rättare alla sådana hade så säkra konditioner, att det var
alldeles nödvändigt att vid tryckeriets utvidgning antaga flera lärlingar, vilket var
orsaken till det i skriften omnämnda förhållandet, att Aftonbladet då »sattes till en
ej ringa grad av lärlingar». Men det hade även en annan orsak, nämligen att så
länge det var ont om konstförvanter, brukades ofta s. k. frimåndagar, och alla voro
ej då så pålitliga i arbetet som nu, då var och en är någorlunda angelägen att genom
noggrannhet och flit få behålla sin kondition. Icke heller var konstförvanternas
ömhet om lärlingarna då ännu så stor, som man nu finner den; det brakades ofta
den tiden att de fingo stryk av konstförvanterna med ganska litet skäl, såsom flera
av nuvarande konstförvanter från sin lärotid säkert minnas om de vilja, och det
hände vid ett tillfälle då en boktryckare förbjöd en konstförvant att slå gossarna,
att denne beklagade sig däröver och fann det hårt att han skulle mista denna rättighet,
»då han själv hade fått så mycket stryk som pojke». Detta anföres såsom bevis
på den tiden rådande åsikter.

En sanning är, att de resandes antal varit ovanligt stort de 2 sista åren, men detta
har även mycket härlett sig av 3 boktryckeriers nedläggande i Stockholm i följd av
dödsfall och cessioner. Att något större antal av både fullt skickliga och
ordentliga konstförvanter »år ut och år in fått driva kring landet och tigga», är för oss
alldeles obekant. — Konstförvanterna hava fästat sig vid vad som yttrades i
Aftonbladet om hämtning av mat på krogen, och anse detta ej kunna vänja lärlingarna
vid kroglivet. Härom kunna meningarna vara olika; men sant är, att
konstförvanternas budskickningar till krogen med gossarna alltid är ett ont, så vida, att det
hos gossar med en vårdad uppfostran väcker betänklighet att ingå i yrket.

Det må vara sant, att det för några och tjugu år sedan var sällsynt att se en
vandrande konstförvant; men däremot såg man den tiden många överlastade.

Aftonbladet har redan vitsordat den stora förbättring, som på de senare åren ägt
rum i detta avseende, och överhuvud i konstförvantklassens seder och uppförande;
men då fråga är om lärlingarna, kan det ej nekas, att det skulle även bidraga till
deras hyvsning, om herrar konstförvanter (ävensom gesällerna i andra yrken) icke
betraktade sig som en särskilt upphöjdare klass, som finner sitt anseende nedsatt av
att umgås med lärlingarna, därigenom de hade tillfälle att öva den närmaste tillsynen
över dessa. I detta avseende råder ännu en viss fördom, som förtjänar att avskaffas.

Slutet av allt detta är, att vi uppriktigt anse konstförvanterna hava rätt uti det
huvudsakliga, och att deras bekymmer förtjänar behjärtande. Detta hava vi långt
fore detta insett, och innehållet av deras skrift vitsordar även, att i
Aftonbladstryckeriet gjorts ett villigt avseende på konstförvanternas bästa. Men å andra sidan,

8 91

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 14 14:38:05 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tyfis26/0101.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free