Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Typografiska föreningen börjar - Typografiska föreningen skaffar sig standar - Moralisk uppfostran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Typografiska föreningens standar har under de senaste sju
decennierna burits i begravningsprocessionerna efter alla de stormän, som
på ett eller annat sätt tjänat litteraturen och det allmänna
framåtskridandet. I den procession, som följde efter August Blanches stoft
en kall decemberdag 1868, var Typografiska föreningens standar ett
av de främsta och när Lars Hierta nästan på dagen fyra år senare
fördes till sitt sista vilorum var föreningens florbehängda standar, följt
av de flesta av föreningens medlemmar, med i tåget. Och när August
Sohlman, Aftonbladets sympatiske redaktör, efter sin tragiska död i
Baggensfjärden den 5 juli 1874, under väldig tillslutning fördes till
sin grav på Norra begravningsplatsen, saknades naturligtvis icke
typograferna och deras standar i den väldiga processionen.
Av de under de senare årtiondena avlidna må nämnas att standaret
burits i processionerna vid Julius Mankells, Sven Adolf Hedins, Karl
Staaffs, August Strindbergs och nu senast vid Knut Wicksells
begravningar. Självklart är, att typograferna med sitt standar varit med när
arbetarrörelsens förkämpar såsom Fredrik Sterky, K. J. Gabrielsson,
K. M. Ziesnitz, August Palm, Hjalmar Branting m. fi. förts till deras
sista vilorum.
MORALISK UPPFOSTRAN
Det har förut nämnts, att Typografiska föreningen noga vakade
över, att deras medlemmars uppförande var sådant, att föreningens
anseende icke på något sätt blev lidande. Ett nästan fariseiskt uttryck
tager sig detta moraliska övervakande vid ett tillfälle på 1850-talet,
då ordföranden öppnade sammanträdet med att omtala, att under en
av de närmaste dagarna före sammanträdet hade i gamla staden en
spelhåla blivit upptäckt av polisen och de i spelhuset befintliga hade
avförts till poliskontoret och deras namn antecknats. Bland de
anhållna befunno sig åtskilliga typografer och Typografiska föreningens
ordförande uttalade sin stora glädje över att ingen av de typografer
som anhållits i spelhuset var medlem av Typografiska föreningen.
Vid föreningens månatliga soaréer hölls mycket sträng ordning och
avvikelser från god ton och god ordning gav anledning till livliga
debatter på de följande sammanträdena. Som synnerligen
karakteristiskt härvidlag kan omnämnas ett tillfälle i januari 1866, då en av
ii 123
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
