Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Under första kvartsseklet - 1869 års revisorer störta styrelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skulle hava sitt starkaste värn i dess medlemmars egna
hederskänsla.
För egen del vill jag trösta mig med att »livet är en strid», och
har jag kunnat verka något till gemensamt bästa, har jag däri känt
min största tillfredsställelse, liksom troligen var och en, som uträttat
något till föreningens gagn; men jag tillbakavisar allt småaktigt
klander, varigenom det egentliga nitet hos många ledamöter och deras
tacksamhet till styrelsen egentligen uppenbarat sig, isynnerhet så länge
inga materiella fördelar hade hunnit att beredas ledamöterna. Om
nu nitet och de domnade krafterna alltmera börjat vakna, så är detta
mycket glädjande, om det än ej skett förrän ihärdigt och omtänksamt
arbete berett vägen. Jag vill nu icke tala om arbetet i för självkänslan
på de yngre anslående riktning, som föreningen från böljan intog, och
som endast helt få hade att sätta i verket, ty denna riktning tyckes
minst blivit förstådd — och därför ännu mindre tacksamt uppfattad.
Icke desto mindre kommo föreningens aftonunderhållningar i gång,
ävensom dess julgillen och storartade högtidsdagar, vilka inbringade
föreningen betydliga inkomster (och varförutom hon icke ägt det
kapital, som nu kommit ledamöterna till godo), ehuru få ledamöter
däri deltogo; men äran och inkomsterna tillföllo i alla fall föreningen.
Att få allt detta i gång, med sångprogram ocli musikaliska
prestationer, tal och föredrag m. m. (dessa senare ansågos nästan som
dåraktiga), så att dessa tillställningar med heder kunnat bevistas av
personer av upphöjdare samhällsställning, har icke varit det lättaste;
men det har likväl, om än under motstånd, blivit gjort och föreningen
(för att icke tala om hela konstförvantskapet) har sålunda i det
allmänna tillvunnit sig ett anseende, som den förut aldrig ägt. Jag
hoppas, att detta goda omdöme aldrig måtte förverkas, allraminst
genom inre osämja. Det har varit det sanna intresset att i
verkligheten vilja verka för något bättre, jämte uthållighet och tålamod hos
några få, som besegrat svårigheterna, ja, själva likgiltigheten, för att
icke tala om inskränktheten, vilken så ofta uppenbarat sig.
Jag har under de förflutna 24 åren hunnit inse — vilket jag tror
icke kan vederläggas — att ledamöterna kunna indelas i tre särskilda
kategorier: l:o) de, som hava verkligt nit och intresse för föreningen
och gärna vilja göra vad de kunna för henne; 2:o) de, som äro mera
liknöjda, men gärna vilja vara med, blott de slippa allt besvär;
3:o) de, som icke alls uppfatta föreningens betydelse, utan anse det
152
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
