Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Löner och tariffrörelser - Boktryckaremötet den 15 jan. 1890
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sysselsatt med jularbete etc. Och så inte nog med det, så kommer den »andra
varningen» i form av ett nytt cirkulär, men denna gång från Typografiska föreningen.
Kan man inte bli rasande på sådant? Han ämnade sammankalla sina arbetare och
ge dem svar, och så kunde de framföra detsamma till förbundsstyrelsen som de
behaga. Wilhelmsson hade sagt att ett sådant tillvägagående ej var värdigt och att
typograferna skulle känna sig besvikna. Är det då värdigt att komma med
trycksaker slängande på det viset.
Wilhemsson fann sig föranlåten att be om att få göra ett par anmärkningar.
Det vore sorgligt om herrar boktryckare skulle gå så nonchalant till väga. Tråkigt
att någon skall uppfatta förbundets tillvägagångssätt som ej fullt honnett. Men han
kunde försäkra hr H. att saknaden av namn på det till honom sända cirkuläret beror
helt och hållet på ett beklagligt förbiseende. Alla kunde vara övertygade om, att
varenda typograf såväl inom förbundet i sin helhet som inom förbundsstyrelsen
särskilt står i den övertygelsen att ha handlat fair play, hänsynsfullt och hederligt,
som det anstår personer, vilka äro medvetna om sina skyldigheter, men också sina
rättigheter och ha gjort sig fullt reda för den väg de ha att gå. Putsa på fordringarna,
men lämna då i herrans namn ett svar, så att arbetarna veta var de lia sina
arbetsgivare. Tag hr Beckman till mönster! Han har åtminstone lämnat ett vackert bevis
för, att det icke endast är i orden, men också i handling, han lämnar arbetarna den
vanliga folkrätten, att få ordentligt svar på ordentligt tal. Var västgötar, med
moderation förstås, det kan nu ej hjälpas, men låt det i de svenska tryckerierna bli en
lag, som reglerar arbetsersättningen och undanrödjer missämjan. Talaren hade själv
haft äran arbeta på ett av de bästa och största tryckerierna, kungliga tryckeriet
nämligen, där han alltid rönt ett humant och vänligt bemötande, men var det
naturligtvis där, som överallt i landet, högst olika meningar rörande arbetsvärdet,
beroende på frånvaron av en tariff som i detalj så mycket som möjligt föreskrev varje
särskild saks pris. Det är en av båda parterna erkänd lag som saknas. Sådana
bestämmelser skulle alltid lända både sättare och faktorer till nytta och trevnad,
samlivet skulle bli trevligare, dispyter undgås och — boktryckarna kunde ge
hållbara prisuppgifter.
Ordföranden avslöt sammanträdet med att förklara, att någon resolution ej kunde
fattas, utan finge var och en behandla förbundets andragande som han funne för gott.
Sammanträdet varade från kl. 7,45—9,45. Något närmare ingående på tariffens
övriga punkter förekom icke. Totalintrycket av stämningen var att
alfabetberäkning väl kan beviljas, men då med motsvarande reduktion i tusenpriset eller
borttagande av procenten. Ingen egentlig ovänlig stämning mot själva arbetarnas
föreningsrätt eller sammanslutning yppade sig. Allt gick lugnt och tillräckligt
hänsynsfullt tillväga och visade det sig intet översitteri eller maktspråk från varken
ordföranden eller andra under de olika meningarnas uttalande.
Jag har ansett det vara typografernas rätt att få reda på detta mötes
förhandlingar, för vilka jag nu redogjort efter bästa förstånd, sanningsenligt och så
samvetsgrant som det varit mig möjligt.
Stockholm i januari 1890. G. W. Wilhelmsson.»
214
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
