Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Löner och tariffrörelser - 1893 års tariffrörelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18 9 3 ÅRS TARIFFRÖRELSE
1892 års förbundsmöte fattade åtskilliga beslut i tariffrågan, gällande
såväl landsorten som Stockholm.
Redan i februari månad avlät förbundsstyrelsen en skrivelse till
Typografiska föreningen, i vilken denna uppmanades att oförtövat gå
i författning om tariffens införande å samtliga boktryckerier i
Stockholm. Styrelsen för Typografiska föreningen sammankallade den 18
februari till ett möte, som fick karaktären av ett allmänt
typografmöte för Stockholm. Å detta beslöts, att åt Typografiska föreningens
styrelse uppdraga att vidtaga åtgärder för tariffens genomdrivande i
Stockholm, att styrelsen skulle med sig adjungera lämpliga personer,
samt att styrelsen skulle utlysa möten med respektive personaler å de
tryckerier, där tariffen ej tillämpades, vid vilka möten övriga tryckerier
finge vara representerade.
Den tariff, som framlades för stockholmsboktryckarna, omfattade
den beräkningstariff, som »de sex» tillämpade, tillökad med 1892 års
förbundsmötes beslut om bestämmelser för tidningssättning och
minimilön för utlärda typografer.
Typografiska föreningens styrelse, som bestod av L. Aug. Mårtensson,
ordförande, A. C. Lindberg, vice ordförande, Gösta Wennerhoim,
sekreterare, G. D. Didriksson, bibliotekarie, och Th. Westlund, kassör,
adjungerade med sig P. J. A. Asplund, Robert Holmstedt, Sven
Linge, Aug. Rutensköld och A. W. Öhman och började omedelbart
arbetet.
Arbetet kröntes med stor framgång, ty under loppet av år 1893
lyckades kommissionen att få tariffen godkänd på samtliga tryckerier
av betydelse, d. v. s. å alla tryckerier där snällpress användes och
där utlärda manliga och kvinnliga typografer voro sysselsatta. För en
del av de större stockholmstryckerierna där förhållandena efter dåtida
begrepp voro någorlunda skapliga, innebar den nya tariffen för
sät-tarna i huvudsak en rättvisare beräkningsgrund och för tryckarna ett
fastslående av minimilön och lokalprocent även för dem. För en stor
del av de små stockholmstryckerierna, där i många fall fullständigt
godtycke i fråga om betalningen varit rådande, innebar införandet
av 1893 års tariff väsentliga förhöjningar.
Denna tariffrörelse kunde naturligtvis icke förlöpa friktionsfritt. På
sina håll var det endast tack vare strejkhot — som i dylika fall stödde
217
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
