Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Löner och tariffrörelser - 1893 års tariffrörelse - Protest mot tidningarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fredriksson en tryckare utan uppsägningstid och meddelade den övriga
personalen, att allesammans snart skulle få avsked, om de ej ville
underteckna kontrakt. Personalen nekade samfällt och den 14 juli
beslöt personalen att från och med följande dag nedlägga arbetet.
Den 15 juli började strejken och den skulle med all sannolikhet
snart varit avslutad, om icke strejkbrytare uppträtt. Och dessa
strejk-brytare rekryterades ej från den förutvarande personalen, utan kom
från helt annat håll. Tre sättarinnor, som innehade goda konditioner
å tryckerier, där tariffen införts, läto nämligen locka sig att taga
anställning hos Ulrik Fredriksson. Dessa voro Ann-Charlott Holst, Lydia
Mathilda Rundblom och Emmy Holst-Brandt. Dessa tre jämte ett par
elever, faktorer m. fi. klarade nödtorftigt tidningens utkommande, fast
detta skedde högst oregelbundet. Emellertid fick tidningen en knäck,
efter vilken den aldrig repade sig. Ty när Ulrik Fredriksson, som
trots sin stora smarthet även tycktes vara i besittning av en god portion
inskränkt tjurskallighet, mot slutet av 1893 i stället för att göra upp
med typograferna sålde tidningen till redaktör Renholm, fick den nye
ägaren ingen glädje av köpet, ty något år efter det han övertagit
densamma måste den läggas ner. Den enda som hade glädje av
Fredrikssons halsstarrighet var Stockholms-Tidningen, som sedan
Stockholms Nyheter var borta fick god vind i seglen.
De strejkande från Stockholms Nyheter placerades på andra
tryckerier och de tre sista återstående placerades på det nya tryckeri,
som den nya ägaren av Stockholms Nyheter lät uppsätta.
Även på ett annat tryckeri, F. Mällborns, utbröt en strejkunge.
Konkursförvaltningen för detta tryckeri vägrade nämligen först att
underskriva tariffen, men efter en halv dags strejk kom den på andra
tankar.
PROTEST MOT TIDNINGARNA
De svenska typograferna fingo under 1893 års tariffrörelse för första
gången göra bekantskap med sina arbetsköpare som «opinionsbildare«.
Yi veta alla, att arbetsköparna inom boktryckerifacket ha en stor
fördel framför alla andra arbetsköpare därigenom att de ha det offentliga
ordet i sin hand. Då deras intresse som arbetsköpare hotas, ha de
alltid utvägar att slå alarm och på det sättet få den allmänna opinionen
över på sin sida. Och i det fallet finnes det ingen skillnad mellan
219
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
