Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Typograferna och politiken - Föreningen och de liberala arbetaremötena - Typografiska föreningen och tullstriden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
position, för sin del avslå den ifrågasatta kongressen i Stockholm
1886.»
Föreningen beslöt vid ett sammanträde 1886, sedan ombuden vid
tredje arbetaremötet i Örebro redogjort för sitt uppdrag, att som sitt
antaga det politiska program, som nämnda möte antagit att gälla för
Sverges arbetaresamfund. Detta program innehöll följande
huvudpunkter: Fullständig religionsfrihet, allmän rösträtt, kostnadsfri
skolundervisning, avskaffande av de indirekta skatterna samt införande
av direkt och progressiv inkomst- och arvsskatt, införande av jury
i brottmål, upphävande av tjänstehjonsstadgan, arbetsdagens
förkortande till högst 10 timmar, allmän olycksfalls- och
ålderdomsförsäkring med statsbidrag m. m.
Även vid 4:e svenska arbetaremötet 1890 var föreningen
representerad. Ombuden vid detta tillfälle voro J. E. Graf och L. Aug.
Mårtensson med ett arvode av 25 kronor vardera.
TYPOGRAFISKA FÖRENINGEN OCH TULLSTRIDEN
Under år 1886 hade den stora tullstriden böljat och
protektionisterna gjorde stora ansträngningar för att tillkämpa sig segern. Från
frihandlarnas sida gjordes allt för att möta tull agitationen och alla vid
den tiden existerande föreningar av småfolk och arbetare
uppmanades att uttala sig i frågan. Typografiska föreningen beslöt också på
ett talrikt besökt ordinarie sammanträde — på förslag av föreningens
styrelse — att på det bestämdaste uttala sig mot spannmålstullens
införande. — Under debatten yttrade sig samtliga talare för bifall till
styrelsens förslag, men föreningens sekreterare, som då var Louis
Werner, tillkännagav, sedan debatten avslutats, »att han varken inom
styrelsen eller föreningen deltagit i beslutets fattande, då han ej vågade
tilltro sig avgöra, om spannmålstullar skulle komma att verka
gagneligt eller skadligt för den svenska arbetaren».
Som protest mot tullagitationen anordnade Stockholms arbetare
sin första mera betydande demonstration, vilken gick av stapeln
den 7 februari 1886. De flesta av fackföreningarna i Stockholm
deltogo i densamma med fanor och standar och demonstrationen
räknade minst 10,000 deltagare. En stor del av Typografiska
föreningens medlemmar voro med, men standaret fick icke medfölja.
Demonstrationen tog vägen genom Stockholms mest centrala delar
20 302
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
