Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Föreningen som förbundsavdelning - Reshjälpens ordnande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Utställningen, till vilken den s. k. visningssalen i kungliga biblioteket
blivit upplåten, skulle hållas under dagarna 1—8 juli 1883.
I detta sammanhang hade, på förslag av den nybildade
typografklubben i Norrköping, Typografiska föreningen i Stockholm beslutat
att inbjuda Sverges typografer att ♦»allmänt sammanträffa för att
utbyta tankar i frågor som röra yrket och dess utövare» och utsattes
detta första svenska typografmöte att hållas i Stockholm den 5—7 juli.
Den kommitté, som på Typografiska föreningens vägnar den 15 mars
1883 utfärdade inbjudningen, bestod av O. L. Svanbäck, A. Löfgren,
Axel Holmgren, J. E. Graf, Carl Fredr. Malmgren, P. Y. Hellgren,
J. Borglund, C. joh. Hylander och E. Lundin.
För förhandlingarna vid detta första svenska typografmöte, som
hölls 5—7 juli i Lilla Börssalen i Stockholm, redogöres utförligt i
»Svenska typografernas historia».
RE SHJÄLPENS ORDNANDE
Det första svenska typografmötets reella frukt var ordnandet av
reskasseväsendet bland landets typografer.
Redan från äldsta tider hade gesällvandringen varit obligatorisk
bland boktryckarekonstens utövare, ty så snart en gesäll blivit
vederbörligen postulerad, hade han skyldighet att bege sig ut på resa. Han
hade vid inträdet i ett tryckeri att iakttaga vederbörliga ceremonier,
vilkas noggranna och reglementsenliga utförande kännetecknade honom
som en rättskaffens konstförvant. Då han uppfyllt dessa ceremonier
hade han anspråk på att erhålla det bemötande och det understöd,
som yrkets oskrivna kodex innebar, och det inträffade ytterst sällan
att den resande kollegan blev utsatt för ett ovänligt bemötande. Han
var ju under långa århundraden icke den arbetssökande utan
kondition varande yrkeskamraten, utan en resande yrkesstuderande, som
på olika orter skulle inhämta nya erfarenheter inom yrket och göra
dessa fruktbärande där han äntligen stadigvarande slog sig ned.
I utlandet hade redan under boktryckarekonstens första dagar bildats
kassor för understöd åt de resande kollegerna, men i Sverge var den
resande vanligtvis hänvisad att å tryckerierna gå från man till man
för att uppbära sin tribut. Det var mera sällan man här i landet
hade kommit så långt att man hade fått till stånd antingen
officinkassor eller ortskassor.
331
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
