Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Föreningar inom föreningen - Typografiska agitationsklubben
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TYPOGRAFISKA A G I T A TIONSKLUB BEN
Slutet av 1880-talet och början av 1890-talet, sedan
protektionisterna lyckats genomdriva tullarna på livsmedel, var en synnerligen
livaktig period i Sverges historia. De till följd av tullarnas införande
starkt stegrade livsmedelspriserna väckte arbetarklassen till
medvetande om, att lönerna icke längre stodo i rimligt förhållande till
levnadskostnaderna, vilket alstrade missnöje, som, då löneförhöjningar
icke automatiskt inträdde, fick sin utlösning i bildandet av
fackföreningar för att på den vägen nå fram till en dräglig levnadsstandard.
Även på det politiska området jäste och bubblade det, och för de
socialdemokratiska idéerna agiterades det entusiastiskt av en grupp
hänförda anhängare, som fingo föra en skarp strid på två fronter,
dels mot myndigheterna, som efter tyskt mönster med alla medel
sökte nedslå den uppspirande arbetarrörelsen och dels mot
liknöjdheten och fåkunnigheten bland arbetarna, som fortfarande hade
slavkänslan i blodet.
Typografiska föreningen i Stockholm var en gammal fackförening
som inom sig hyste de mest heterogena element i politiskt avseende
och där hegemonien i början av 1890-talet utövades av de s. k.
liberala, d. v. s. den falang inom arbetarklassen som hade sina
fästepunkter i arbetareföreningarna, vilkas program var nog så radikalt
i politiskt avseende, men som fäste allt för litet avseende på
arbetar-problemets ekonomiska sida. När socialdemokratin dök upp och
växte sig allt starkare, vädrade de »liberala» i denna en konkurent
om arbetarnas gunst och detta gjorde att fiendeskapen mellan de
båda riktningarna — som dock kunde anses i viss mån besläktade
— blev både hård och bitter, ett skådespel, som i senare tid
upprepats i de bittra fejderna melian socialdemokrater och kommunister.
De medlemmar av Typografiska föreningen, som voro
socialdemokratiskt sinnade insågo snart, att de inför det kompakta motståndet
i Typografiska föreningen icke kunde göra sig gällande en och en
och beslöto därför att bilda en klubb.
På ett sammanträde den 10 januari 1891 i lokalen Döbelnsgatan
67 B, vid vilket K. M. Ziesnitz var ordförande och Hjalmar Blomgren
sekreterare, beslöts efter ett inledningsanförande av P. O. Larsson
att bilda en klubb, för vilken stadgar omedelbart antogos. Dessa
stadgar, som icke innehålla något överflödigt i paragrafväg — para-
408
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
