Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Föreningar inom föreningen - Typografiska agitationsklubben
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som tog sig synnerligen fula uttryck och som slöt som en av de
mörkaste dagarna i föreningens historia.
Men de »gamlas» motstånd hjälpte ej. Med en naturlags
obeveklighet trängdes agitationsklubbens motståndare från den ena
positionen till den andra. Först rensades föreningsstyrelsen och sedan
kom turen till förbundsstyrelsen och redaktionen av förbundsorganet.
När 1900-talet bröt in hade Typografiska agitationsklubben segrat
över hela linjen och den strid som sedan fördes var endast
skärmytslingar.
Den skriftliga propagandan har agitationsklubben skött genom
»Framåt, socialdemokratiskt organ för Sverges typografer», som till
redaktör och ansvarig utgivare hade G. G. Magnusson. Denna
tidning, som utfört ett gott arbete för socialismens spridande bland de
svenska typograferna, utkom i början med flera nummer om året,
särskilt vid valtillfällena. Under de senare åren har tidningen
utkommit mera sporadiskt. Ett nummer utgavs i mars 1914 såsom
klubbens insats i den häftiga valstrid som ägde rum vid det
riksdagsval som blev en följd av borggårdskuppen i februari samma år. Ett
annat uppmärksammat nummer utgavs hösten 1919 efter den stora
strejkens avslutande, vari ledningen av denna strejk och det
uppnådda resultatet skarpt kritiserades. Det senast utgivna numret utkom
i januari 1926 med anledning av 55-årsfesten och innehöll en historik
över agitationsklubbens verksamhet under de förflutna 35 åren. Inalles
har »Framåt» utgått i ett trettiotal nummer.
Utom tidningen har klubben utgivit en mängd flygblad, särskilt vid
valtillfällen inom förbundet. Under hela 1890-talet och långt fram
på 1900-talet utsände klubben, i allians med en del radikala
landsortsavdelningar, valsedlar vid alla val som skedde inom förbundet.
Senare övertogo stockholmssektionerna detta arbete och efter 1921
års förbundsmöte, då valen ej längre ske genom allmän omröstning,
har denna agitationsform givetvis upphört.
Ett synnerligen lysande prov på agitationsförmåga lämnade
agitationsklubben 1919, då den vid det i mars månad nämnda år förrättade
stadsfullmäktigevalet i Stockholm — det första efter rösträttsreformens
genomförande — lyckades placera icke mindre än sju av sina
medlemmar som stadsfullmäktige i Stockholm. Dessa sju voro: Emil
Söderström, Karl Anderson, Ernst Andersson, Gerli. Magnusson, Gustaf
Blomqvist, Eduard Wiberg och Gust. Persson.
410
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
