gnidningens början hade vattnets temperatur stigit till 42°, alltså med 26°. En halftimme sednare, d. v. s. <table> <td>1 <td>tim. <td>30 <td>min. <td>från <td>början <td>var <td>den <td>61,1°, <td>2 <td c>„ <td> <td> <td c>„ <td c>„ <td c>„ <td c>„ <td>81,1°, <td>2 <td c>„ <td>20 <td c>„ <td c>„ <td c>„ <td c>„ <td c>„ <td>93,3°, </table> och efter halftredje timme började vattnet koka. ”Det vore svårt”, berättar Rumford, ”att skildra den öfverraskning, som målade sig på alla närvarandes anleten, vid anblicken af denna stora vattenmassa, som kokade utan eld. Ehuru saken ej för mig erbjöd något synnerligen förvånande, erkänner jag dock, att den skänkte mig ett barnsligt nöje; en tillfredsställelse, som det naturligtvis varit bäst att ej låta märka, derest jag lagt vigt på äran att gälla för en allvarlig forskare och filosof”<footnote>Rumfords Essays, vol. II, s. 484.</footnote>. För vår del tror jag, att vi ej synnerligen värdera en dylik ära, köpt för ett dylikt pris. Joule har beräknat det belopp af mekanisk kraft, som vid detta ryktbara försök användes till värmets frambringande, och dervid kommit till ett resultat, som enligt hans egen uppgift ”icke så mycket afviker” från det, hvilket han sjelf, stödd på nutidens djupare insigter och med dess förbättrade försöksmetoder, erhållit beträffande den numeriska ekvivalensen mellan arbete och värme.

Bild 3.

Det kan ej komma ifråga att här eftergöra Rumfords experiment; vi kunna naturligtvis icke uppoffra två och en half timme på ett enda dylikt. Emedlertid hoppas jag kunna visa Er i hufvudsaken detsamma på lika många minuter. Här är ett messingsrör (b, bild 3), fyra tum långt och af 3/4 tums