Värmet betraktadt såsom rörelse / 8 (1879) Author: John Tyndall Translator: Carl Fabian Emanuel Björling Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. I

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

planetariska kroppar, som kretsa omkring solen, men genom
jordens attraktion dragas ur sina banor och upphettas till
hvitglödning genom gnidning mot vår atmosfer. Chladni uppställde
denna hypotes, och Joule har visat, att den atmosferiska
friktionen är fullt tillräcklig att åstadkomma sådan verkan. Han
torde ock hafva rätt i sin åsigt, att flertalet af våra aëroliter
sprängas af hettan sönder i små bitar, och att jorden derigenom
undslipper ett förfärligt bombardement. Dessa kroppar röra sig
med planetarisk fart; de fyra inre planeternas hastigheter i sina
banor äro följande:

Mercurius	4,57	sv. mil	i	sekunden
Venus	3,34	„	„	„
Jorden	2,84	„	„	„
Mars	2,30	„	„	„

under det aëroliternas vexlar mellan 3 och 6 mil. Den
friktion, som uppkommer genom denna oerhörda hastighet, är
tvifvelsutan tillräcklig att frambringa de ifrågavarande verkningarne.

För mer än sextio år sedan anställde Rumford, en af Royal
Institutions grundläggare, en serie försök öfver värmets
utveckling genom friktion, hvilka, sedda från den nutida forskningens
synpunkt, äro af största vigt och intresse. Öfverhufvudtaget
äro de tjenster, hvilka denna institutions grundläggare och
lärare hafva gjort vetenskapen om naturkrafterna, af den art, att
de aldrig kunna förgätas. Thomas Young lade grunden till den
optiska undulationsteorien, hvilken i sin fulla utsträckning
omfattar äfven vår nuvarande värmelära. Davy framställde i
hufvudsak just samma åsigter, som jag här ämnar så småningom
utveckla för Er. Faraday uppställde lagarne för eqvivalensen
mellan kemisk kraft och elektricitet, och hans
magneto-elektriska upptäckter voro just de första fakta, hvilka Joule använde
som exempel på den mekaniska kraftens och värmets
öfverförande i hvarandra. Rumford försvarade år 1798 i en, såväl i
afseende på slutledningar som undersökningar högst betydande
afhandling, den lära om värmets natur, som nyare försök af
framstående forskare hafva satt utom allt tvifvel. Han var vid
den tiden sysselsatt med kanonborrning i München, och hans
uppmärksamhet fästes der i så hög grad vid den genom
borrningen utvecklade stora värmemängden, att han uttänkte en
särskild apparat för att nogare studera ämnet. För detta ändamål
konstruerade han en ihålig jerncylinder, i hvilken en massiv,
mot bottnen tryckande piston var inpassad. Cylindern omgafs
af en låda, innehållande ett pund vatten, hvari en termometer
var nedsänkt; dess temperatur var i början 16°. Derpå
kringvreds denna cylinder med hästkraft, och en timme efter

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>