få slag äro tillräckliga att åstadkomma utfällningen. Ångan utbreder sig genom hela recipienten, och många bland Er varsna helt säkert ett färgskimmer i töcknet, när ljuset skiner derigenom, något liknande det, som vi stundom iakttaga i större skala rundtomkring månen. Släppes luft åter in i klockan, uppvärmes den likasom i vårt försök med tennröret, töcknet försvinner, och klockans inre blir åter fullkomligt genomskinligt<footnote>Jag har vid ett sednare tillfälle användt en bättre metod för att visa detsamma. Strålarne från ett elektriskt ljus samlades genom en lins till en konvergerande kägla, som sändes genom recipienten. Denna kägla var att börja med osynlig, men genom två eller tre pumpslag utfälldes ångan, och nu liknade strålarnes väg genom klockan en fast hvit kropp. Efter att hafva genomgått glaset föll ljuset på en hvit skärm och företedde vackra diffraktionsfärger, när molnet bildade sig.</footnote>.

Bild 13.

Davy talar i sin ”Chemical Philosophy” om en maskin vid Schemnitz i Ungern, hvari luft sammanpressades genom en 260 fot hög vattenpelare. När man öppnade en kran och lät denna luft utströmma, uppstod en sådan köld, att dess vattenånga ej blott kondenserades, utan tillochmed frös till snö och bildade ett riktigt litet yrväder, under det utströmningsöppningen kantades med ispiggar. Och nu skall jag visa Er ett helt annat försök, i hvilket värme utvecklas genom en kraft, som torde komma att tyckas Er ganska hemlighetsfull, och om hvilken i sjelfva verket äfven