luften inuti röret var något varmare än den yttre. Vi skola nu låta denna luft utföra ett arbete; vi skola sätta pumpen i gång; den tömmer pumpstöflarne, och tennrörets inneslutna luft drifves då genast ut i dessa genom sin egen spänstighet. Detta är det arbete, som den skall utföra, och så snart detta sker, skolen I få se, att galvanometernålen, som nu angifver värme, går ned till nollpunkten och derpå ända till 90° på den motsatta sidan. Nu bär det af, och I sen resultatet; nålen rör sig, som förutsagdt var, och dess utslag i köldrigtningen hämmas först genom dess stöt mot glimmerbladen. Tre pumpslag voro tillräckliga att afkyla röret så mycket, att nålen gick till 90°<footnote>Den i detta försök använda galvanometern var utomordentligt känslig.</footnote>; den återvänder nu så småningom till nollpunkten. Vi hafva dock ej tid att vänta, tills den af sig sjelf hunnit dit; medan den ännu befinner sig ett godt stycke på köldsidan, öppnar jag denna kran; luften rusar in i röret igen, och dess atomer törna som projektiler mot insidan. Deras mekaniska rörelse upphäfves dervid, värme bildas, och detta värme är tillräckligt att upphetta röret så, att nålen genast går ned till 0° och ett godt stycke upp på andra sidan<footnote>I detta försök var, såsom redan är antydt, rörets bugtiga yta endast längsefter en linie i beröring med stapeln, och värmet måste fortplanta sig från den inneslutna luften genom tennet för att verka på instrumentet.</footnote>. Jag vill nu fästa Er uppmärksamhet på en vigtig omständighet, som står i sammanhang med denna luftens afkylning genom förtunning. På luftpumpens tallrik står en stor glasklocka R, ”recipienten” (bild 13), fylld med samma slags luft som detta rum. Densamma innehåller, likasom hvarje annan luft, som ej blifvit genom särskilda medel uttorkad, en del vattenånga, hvilken är såsom sådan fullkomligt osynlig. En viss värmegrad är nödvändig för att bibehålla ångan i detta tillstånd; afkyles luften derunder, kondenseras ångan ögonblickligen och bildar ett synligt moln eller töcken. Ett dylikt — hvilket, väl till märkandes, ej är ånga, utan flytande vatten i ytterst finfördeladt tillstånd — kommer att bilda sig inom glasklockan, då luften utpumpas derur; och för att göra detta fullt synligt för Er allesammans, äro åtta små gaslågor anordnade i en halfcirkel omkring klockan. Enhvar af Er kan se någon eller några af dessa lågor tvärsigenom glaset; och såsnart töcknet bildar sig, röjer den dunkelhet, som det förorsakar, genast dess närvaro. Nu pumpar jag hastigt, och några