Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
28
motsatt rigtning mot nyss angifver, att blyet blifvit varmt;
detta värme härrör helt och hållet af förstöringen af den
mekaniska kraft, som kulan egde i det ögonblick, den träffade
jernskifvan; dess rörelse såsom fortskridande massa har
förvandlats till den rörelse hos massans atomer, som vi kalla värme.
Vi kunna mycket lätt beräkna det värmebelopp, som
utvecklades i detta försök. Hade kulan fallit 1426 fot, skulle dess
temperatur hafva stigit 30°, ty dess värmekapacitet är blott Jg
af vattnets, och det då erhållna värmet skulle ju hafva höjt
temperaturen hos en med kulans lika stor vigt vatten en enda grad.
Men den sträcka, som i hvarje fall tillryggalades, var här blott
26 fot, d. v. s. ungefär A af 1426. Det utvecklade värmet är
proportionel mot fallhöjden, alltså höjes kulans temperatur i
hvarje fall med ff grader, och följaktligen med fyra gånger
detta belopp, då försöket fyra gånger upprepas. Det är dock
väl att märka, att icke allt det ifrågavarande värmet samlar
sig i kulan; en del deraf upptages naturligtvis ock af
jernskifvan.
Det säger sig sjelft, att förstöringen af hvarje slags rörelse
frambringar värme, äfven om rörelsen förorsakats af en annan
kraft än tyngden. En bösskula t. ex., som slår mot taflan,
upphettas betydligt af stöten. Med kännedom om värmets ofvan
anförda eqvivalent, äro vi i stånd att beräkna graden af denna
upphettning, om kulans hastighet är bekant. Detta är
emedlertid en punkt, som förtjenar hela vår uppmärksamhet, och jag
vill behandla den utförligt för deras skull, som ej äro
hemmastadda i de första grunderna af mekaniken. Klart är, att ju
större den höjd är, från hvilken en kropp faller, desto större
blir ock den kraft, med hvilken den slår mot marken; och
detta beror naturligtvis af den större hastighet, som den större
fallhöjden förorsakar. Men denna hastighet är ej proportionel
mot fallhöjden. Blir den sednare 4-dubblad, blir hastigheten
endast fördubblad; mot en 16, 25, 36, o. s. v. gånger större
höjd svarar en, respektive, 4, 5, 6 o. s. v. gånger större
hastighet. Eller i allmänhet: Höjden är proportionel mot
qvadraten på hastigheten.
Men det värme, som utvecklas genom den fallande
kroppens stöt, växer, såsom ofvan sagdt är, i samma förhållande
som fallhöjden; alltså är värmebeloppet proportionell mot
qvadraten på hastigheten.
Om således en projektils fart fördubblas, blir det värme,
som frambringas genom fartens upphäfvande, 4-dubbladt. Mot
en à, 4, J gånger större hastighet svarar en 9, 16, 25 gånger
större värmemängd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
