36 att vi skulle kunna se dem; det är tanke- och föreställningsförmågan, som härvidlag måste komma oss till hjelp. Är det fråga om fasta kroppar, hvilkas molekuler stadigt sammanhållas af kohesionen, måsten I föreställa Er, att dessa likväl kunna dallra eller vibrera inom vissa gränser, att de kunna oscillera fram och tillbaka, och att, ju mera värme vi meddela kroppen eller ju större belopp af mekanisk kraft vi tillföra densamme medelst stöt, sammantryckning eller gnidning, desto större blir ock molekulernas hastighet och storleken af deras utslag. Ingenting är nu naturligare, än att dessa sålunda vibrerande partiklar, hvilka tyckas alltjemt söka större utrymme för sin rörelse, skola tränga hvarandra åtskils och sålunda förorsaka en utvidgning af hela kroppen. Sådan är ock efter regeln följden af kroppars uppvärmning: deras volym ökas. I)e få skenbara undantag från denna regel, som förekomma, skola vi längre fram undersöka. Kohesionskraften håller alltså partiklarne tillsammans, värmet söker aflägsna dem från hvarandra; af striden mellan båda beror kroppens molekular-byggnad. Låt alltmera värme tillföras honom; hvarje förökning deraf drifver partiklarne längre från hvarandra; men kohesionen, liksom hvarje annan af oss känd art af kraft,, verkar allt svagare, i den mån mellanrummen ökas mellan de partiklar, i hvilka den har sitt säte. I den mån värmet tillväxer, blir alltså dess motståndare allt svagare, tills partiklarne omsider såtillvida befrias ur kohe-sionens fångenskap, att de kunna ej blott svänga fram och tillbaka å ömse sidor om ett visst läge, utan ock rulla eller glida omkring hvarandra. Ännu är kohesionen ej upphäfd, ty afstånden mellan molekulerna ändras ej utan motstånd, men den är såtillvida modifierad, att de kunna utföra sidorörelser öfver sina närmaste grannar. Detta är materiens flytande tillstånd. I den flytande kroppens inre är nu hvarje atoms rörelse begränsad af de närmast omgifvande. Men fortsätta vi att tillföra värme, brista kohesionens sista fjättrar, och partiklarne flyga ifrån hvarandra under form af ångblåsor. Är derjemte någon af vätskans gränsytor fri, d. v. s. icke i beröring med någon fast eller flytande kropp, är det ju helt naturligt, att några af de dallrande molekulerna vid denna yta skola slungas bort från vätskan och flyga med en viss hastighet genom rymden. Materien, sålunda befriad frän kohesionens inflytande, befinner sig i ång- eller gas-form. Min mening är nu att göra Er förtrogna med begreppet om atomrörelse i allmänhet. Jag har talat om molekulernas vibration såsom orsak till kropparnes utvidgning; somlige hafva