37 ock menat, att dessa partiklar kretsa eller rotera omkring hvarandra, samt att en förökning af kroppens värme ökar deras centrifugalkraft och sålunda drifver dem längre från hvarandra *). Vid denna spiralfjäder är en tyngd fästad; svänges den omkring i luften, sträfvar den att flyga bort, och fjädern sträckes till en viss längd; ju mer rotationshastigheten ökas, desto mer sträckes fjädern, och desto mer ökas afståndet mellan min hand och tyngden. Tänken Er rörelsen fortsatt, ända tills fjädern brister; tyngden flyger då bort längs tangenten till sin förra bana och gifver sålunda en — visserligen mycket grof — bild af en atom, frigjord genom värme från kohesionen. Ännu äro de skarpsinnigaste forskare ej fullt på det klara beträffande sjelfva beskaffenheten af värme-rörelsen; men hufvudsaken är för närvarande att betrakta värmet såsom en rörelse af vare sig det ena eller andra slaget, hvars verkliga natur framtida forskningar må mecl full noggrannhet utreda. Den nyssnämnda hypotesen om en atomernas rotation kunna vi utsträcka äfven till gaserna och derür härleda deras egenskaper. Men jag framställde nyss en annan åsigt om gasmole-kulerna, hvilken i våra dagar försvaras med stort skarpsinne af sådana män som Joule, Krönig, Maxwell och Clausius; den åsigt nemligen, att dessa molekuler flyga i räta linier genom rymden. Man kan kalla den t r anslut ions-hy potesen i motsats till Davys rotations-hypotes. Enhvar vet, hur hastigt en doft från en välluktande kropp uppfyller ett rum, och detta faktum öfverensstämmer onekligen mycket väl med åsigten om en rätlinig ut-slungning af molekulerna. Det kan emedlertid bevisas, att om ifrågavarande teori vore sann, skulle dessa molekuler röra sig med en hastighet af flere hundra fot i sekunden, och härpå grundas det inkast, att dofterna borde sprida sig ojemförligt hastigare, än hvad händelsen verkligen är. Svaret på detta inkast blir, att de välluktande partiklarne hafva att bana sig väg genom en trängsel af luft-atomer, med hvilka de oupphörligt stöta tillsammans. Det vägstycke, en 1110-lekul kan färdas i luften utan att stöta emot en luft-atom, är helt visst oändligt litet, och välluktens utbredning genom luften hindras sålunda högst betydligt af denna sjelf. Det är ju också väl bekant, att om en vätskas fria yta kommer i omedelbar beröring med ett tomrum, förvandlas den till ånga ojemförligt hastigare än om luft är tillstädes. *) Detta var Davys hypotes. En matematisk "teori för mole-kular-hvirflar" framställdes af Eankine (Pliil. Magaz. 1851, vol. II, s. 509).