Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38
Det är ej svårt att bestämma den medelhastighet, hvarmed
de särskilda gasernas atomer röra sig enligt
translations-hypo-tesen. Antagom, att vi hade en gas under en atmosfers tryck,
d. v. s. af ungefär 21,5 skålpund på hvarje qvadrattum,
innesluten i ett kubiskt kärl af en tums sida; ur gasens vigt kunna
vi då beräkna den hastighet, hvarmed dess partiklar måste stöta
mot kärlets väggar för att jemnt upp motverka det nämnda
trycket. Uppenbarligen måste denna hastighet vara större, ju
mindre gasens egentliga vigt är. Enligt Clausius (Phil. Mag.
1857, vol. XIV, s. 124) äro syrets, qväfvets och vätets
atomers medelhastigheter vid fryspunkten
Syre...... 1554 fot i sekunden
Qväfve .... 1659 ,, „
Väte......6210
Redan 1848 beräknade Joule på detta sätt väte-atomernas
hastighet och fann den vara 6216 fot i sekunden.
Enligt denna hypotes hafva vi alltså att föreställa oss en
gasformig kropp såsom en sådan, hvars molekuler flyga i
rätliniga banor genom rymden och dervid liksom små projektiler
stöta dels mot hvarandra, dels mot gränsytorna af det rum, de
uppfylla. Se här en blåsa, till hälften fylld med luft; jag
lägger den under en luftpumps recipient och pumpar ut luften ur
denna sednare. Blåsan sväller lit; dess inneslutna luft tyckes
nu fylla den helt och hållet; dess veck och skrynklor utplånas.
Hvarför? Eldigt vår teori derföre, att de atomiska
projektilerna stöta emot dess inre yta och drifva omhöljet utåt, ända
tills dettas spänning förmår täfla med deras anfallskraft. När
luft åter insläppes i recipienten, skrymper blåsan åter tillhopa
till sin förra storlek; här måste vi föreställa oss de yttre
atomerna stormande mot omhöljet och drifvande det inåt, samt
tvingande de inre att "koncentrera sin eld", ända tills jemnvigt
åter inträder. Alla våra förnimmelser af varm luft eller ånga
bero enligt denna hjrpotes af gasatomernas stöt; de reta
nerverna på sitt egendomliga sätt, nerverna öfverföra rörelsen till
hjernan, och hjernan förklarar denna rörelse vara värme. Det
intryck, man erfar vid inträdet i ett turkiskt bad, förorsakas
af detta bombardement af atomer mot kroppens yta. Jag
framlägger nu blott denna uppfattning för Er, såsom en hypotes,
försvarad af många framstående forskare, utan att för egen del
vilja uttala någon mening om densamma.
Om vi, i stället att såsom nyss lägga blåsan under
luftpumpen och förtunna dess omgifvande luft, öka medelst värme
de inneslutna atomernas anfallskraft, blir verkan densamma som
nyss; blåsan sväller ut på grund af den häftigare stormlöpniu-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
