38 Det är ej svårt att bestämma den medelhastighet, hvarmed de särskilda gasernas atomer röra sig enligt translations-hypo-tesen. Antagom, att vi hade en gas under en atmosfers tryck, d. v. s. af ungefär 21,5 skålpund på hvarje qvadrattum, innesluten i ett kubiskt kärl af en tums sida; ur gasens vigt kunna vi då beräkna den hastighet, hvarmed dess partiklar måste stöta mot kärlets väggar för att jemnt upp motverka det nämnda trycket. Uppenbarligen måste denna hastighet vara större, ju mindre gasens egentliga vigt är. Enligt Clausius (Phil. Mag. 1857, vol. XIV, s. 124) äro syrets, qväfvets och vätets atomers medelhastigheter vid fryspunkten Syre...... 1554 fot i sekunden Qväfve .... 1659 ,, „ Väte......6210 Redan 1848 beräknade Joule på detta sätt väte-atomernas hastighet och fann den vara 6216 fot i sekunden. Enligt denna hypotes hafva vi alltså att föreställa oss en gasformig kropp såsom en sådan, hvars molekuler flyga i rätliniga banor genom rymden och dervid liksom små projektiler stöta dels mot hvarandra, dels mot gränsytorna af det rum, de uppfylla. Se här en blåsa, till hälften fylld med luft; jag lägger den under en luftpumps recipient och pumpar ut luften ur denna sednare. Blåsan sväller lit; dess inneslutna luft tyckes nu fylla den helt och hållet; dess veck och skrynklor utplånas. Hvarför? Eldigt vår teori derföre, att de atomiska projektilerna stöta emot dess inre yta och drifva omhöljet utåt, ända tills dettas spänning förmår täfla med deras anfallskraft. När luft åter insläppes i recipienten, skrymper blåsan åter tillhopa till sin förra storlek; här måste vi föreställa oss de yttre atomerna stormande mot omhöljet och drifvande det inåt, samt tvingande de inre att "koncentrera sin eld", ända tills jemnvigt åter inträder. Alla våra förnimmelser af varm luft eller ånga bero enligt denna hjrpotes af gasatomernas stöt; de reta nerverna på sitt egendomliga sätt, nerverna öfverföra rörelsen till hjernan, och hjernan förklarar denna rörelse vara värme. Det intryck, man erfar vid inträdet i ett turkiskt bad, förorsakas af detta bombardement af atomer mot kroppens yta. Jag framlägger nu blott denna uppfattning för Er, såsom en hypotes, försvarad af många framstående forskare, utan att för egen del vilja uttala någon mening om densamma. Om vi, i stället att såsom nyss lägga blåsan under luftpumpen och förtunna dess omgifvande luft, öka medelst värme de inneslutna atomernas anfallskraft, blir verkan densamma som nyss; blåsan sväller ut på grund af den häftigare stormlöpniu-