49 ningen, och det sammandrages. Nu försiggår emedlertid denna sammandragning mycket långsamt, och snart afstadnar den alldeles. En långsam rörelse börjar i motsatt rigtning, och nu utvidgar sig vätskan alldeles tydligt. Jag rör om köldblandningen, kallare delar deraf bringas sålunda i beröring med kolfven, och desto hastigare utvidgas vätskan. Vi se här naturen stadna i sitt vanliga lopp och alldeles förändra sina vanor. Händelsen är verkligen, att vattnet vid afkylning alltjemt sammandrager sig, tills det uppnått -f- 4°. Här är punkten för dess största täthet; härifrån och nedåt, till fryspunkten, utvidgar det sig, och just vid dess förvandling till is blir utvidgningen plötslig och ganska betydlig. Isen flyter ju, som vi veta, på vattnet; ämnets täthet minskas genom volymens förstoring. Uppvärma vi nu kolfven, sker naturligtvis förändringen i motsatt rigtning; pelaren faller, vittnande dermed om vätskans sammandragning. Efter en liten stunds förlopp upphör denna, och en fortfarande utvidgning börjar. Den kraft, hvarmed dessa molekular-förändringar försiggå, är nära nog oemotståndlig. Vanligtvis ega de rum under sådana förhållanden, att vi ej äro i tillfälle att rigtigt iakttaga denna kraft. Men se här ett exempel! En del vatten är inneslutet i denna jernflaska, hvars väggar äro fullt en halftum tjocka; den är alldeles fylld af vätskan och tillsluten medelst en i dess hals fast sittande skruf. Här är en annan dylik, tillredd på samma sätt; jag ställer båda i detta kopparkärl och omger dem med en köldblandning. De afsvalna småningom, och på samma gång närmar sig det inneslutna vattnet till punkten för sin största täthet; i detta ögonblick fyller det helt säkert ej fullkomligt flaskorna, utan lemnar ett litet tomrum inuti hvardera. Men snart upphör denna sammandragning, och utvidgning börjar; tomrummet blir fyldt, och vattnet börjar antaga fast form; dervid kräfver det större utrymme, hvilket det styfva jernet ej vill gifva. Men dess styfhet är maktlös gentemot atomkrafterna. Dessa atomer äro förklädda jättar, och det ljud, I nu hören, tillkännager, att den ena flaskan sprängdes af de kristalliserande molekulerna. Nu gjorde den andra på samma sätt, och här äro bitarne af båda, visande Er såväl deras tjocklek, som styrkan af den makt, hvilken krossat dem. I kunnen nu lätt förstå köldens inverkan på vattenledningsrören i Edra hus. Se här en hel mängd dylika rörstycken, alla söndersprängda! Man upptäcker skadan, först då tövädret börjar, men den har i sjelfva verket tillfogats redan förut, af frosten; Tyndall, Värmet. 4