- Project Runeberg -  Värmet betraktadt såsom rörelse /
62

(1879) [MARC] Author: John Tyndall Translator: Carl Fabian Emanuel Björling
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. IV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

värmet frambringar, är alldeles omärkbar, men summan af alla.
dessa oändligt många förökningar kan nog märkas. En sådan
summering, som sker nästan i ett enda ögonblick, frambringar
den lilla knölen på blyets yta och upplyfter den tunga vacklan.
Här hafva vi således en direkt förvandling af värme till
mekanisk rörelse. Men den upplyftade vacklan faller åter ned och
frambringar ånyo vid sin stöt mot blyet nästan alldeles samma
värmebelopp, som åtgick för att lyfta den. Här försiggår alltså,
en direkt förvandling af vanlig tyngdkraft till värme. Vidare är
instrumentet omgifvet af ett medium, som ock kan försättas i
rörelse. Luften i detta rum väger åtskilliga centner, men hvarje
partikel deraf försättes genom vacklan i dallring, och hvarje
trumhinna och hörselnerv, som finnes härinne, skakas på samma
sätt. Sålunda hafva vi här en förvandling af en del af
värmet till ljud. Och slutligen förvandlas åter hvarje ljudvåg, som
ilar fram genom luften härinne och bryter sig mot rummets
väggar, bänkar, golf och tak, till samma form. hvarmed
kretsloppet begynte — till värme.

Se här en annan sällsam företeelse, för kännedomen hvarom
vi hafva att tacka G. Göre, och hvars förklaring är snarlik den
förras. I sen dessa båda skenor. Två långsmala stycken af
messingsplåt, SS, S’S’ (bild 30) äro fästade på kant, med en

B

Bild 30.

tums afstånd, och en ihålig kula af tunn metallplåt ligger på
dem. Stöter man till kulan, rullar den undan; eljest, ligger den
stilla. Förbindas de båda skenorna, medelst trådarne ww’. med
polerna af" en galvanisk stapel, går en elektrisk ström genom
den ena skenan till kulan, genom densamma till den andra
skenan, och slutligen tillbaka till stapeln. Vid kulans båda
beröringspunkter med skenorna möter strömmen ett motstånd, och
så ofta sådant inträffar, utvecklas värme; detta värme
förorsakar en liten upphöjning på skenan vid just denna punkt. Sen
nu verkningen deraf: kulan, som nyss var alldeles stilla, blir
orolig. Den dallrar först litet utan att rulla; derpå rullar den
ett litet stycke, stadnar oc.h vänder tillbaka. Småningom ökar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 17:54:52 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tyndall/0076.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free