68 som återkastas från dem till Ert öga, finnen I i medelpunkten af hvarje blomma en fläck, som lyser likt poleradt sdfver. I tron måhända, att denna fläck är en luftblåsa, men om man bortsmälter den omgifvande isen genom att lägga hela stycket i hett vatten, försvinner fläcken, såsnart den blifvit blottad, utan att lemna ett tecken till luftblåsa efter sig. Denna fläck är ett fullkomligt tomrum. I sen häraf, hur följdrigtigt naturen arbetar, huru strängt lagbundna alla hennes förrättningar äro. Vi känna, att isen sammandrager sig vid smältningen, och finna här ett prof derpå: dessa blommors vatten kan ej fullständigt utfylla rymden af den is, genom hvars smältning de frambragts; hvarje blommas utveckling måste derför nödvändigt åtföljas af bildandet af ett tomrum. När jag första gången såg dessa vackra former, tyckte jag mig i samma ögonblick, som den centrala fläcken lik en ljuspunkt plötsligt framträdde, höra en knäpp, liksom hade isen sprungit sönder med detsamma. Jag trodde till en början, att det blott var min egen inbillning, som förband ett ljud med ljus-intrycket, liksom personer, hvilka få se meteorer, ofta tycka sig dervid höra ett brusande ljud, som alldeles icke förefinnes i verkligheten. Härvidlag var dock ljudet en verklighet, och med Er tillåtelse skall jag föra Er från denna obetydliga tilldragelse genom en följd af märkliga företeelser till en ganska aflägsen, för den praktiska vetenskapen ytterst vigtig fråga. Allt vatten håller en del luft upplöst; genom kokning befrias densamma ur sin fångenskap. Då en flaska vatten upphettas, ser Ni, långt förrän kokningen begynner, luftblåsor samla sig vid dess väggar, uppstiga genom vattnet och ofta flyta under några ögonblick på ytan. Det är närvaron af denna luft i vattnet, som framkallar dess sjudning; den verkar som en elastisk fjäder, i det den håller vattenmolekulerna något isär och dymedelst underlättar deras öfvergång till ångform. När detta hinder för deras närmare sammanslutning aflägsnas, fatta molekulerna liksom bättre tag i hvarandra; vattnets kohesion ökas derför betydligt genom luftens aflägsnande. Här är ett tillslutet glaskärl, den s. k. puls- eller vatten-ham-maren, som innehåller luftfritt vatten. En följd bland andra af den elastiska fjäderns borttagande är, att vattnet härinne faller med ett hårdt ljud, liknande det af en fast kropp, och deraf har instrumentet erhållit sitt namn; I hören, hur vätskan klingar mot ändan af röret, när jag vänder det upp och ned. Här ar ett annat rör, ABC (bild 34), böjdt i form af ett V, som afser att visa, huru vattnets kohesion förändras genom en länge fortsatt kokning. Jag öfverför vattnet, som till en del fyller