69 Bild 34. det böjda röret, först i den ena armen af detta V och knackar derefter mecl ändan af denna arm mot bordet. I hören först ett osammanhängande, sqvalpande ljud; sålänge det fortfar, är vattnet ännu icke i riktig beröring med rörets inre yta. Men under det jag fortfar att knacka, bemärken I en förändring af ljudet; sqvalpet har nu upphört, ljudet blir hå'rdt, liksom när en fast kropp stöter emot en annan. Nu vänder jag armen AB med vätskepelaren upp och ned — men den sednare nedfaller dock ej; dess partiklar hänga så fast vid rörets väggar och vid hvarandra, att vattnet ej längre beter sig som en flytande kropp; det vägrar att lyda tyngdlagen. Således ökas kohesionen, men just denna omständighet föranleder motstånd mot kokning. Vatten, som sålunda befriats från luft, kan upphettas ända till 40—55° öfver sin kokpunkt, utan att ändock kokning inträder. Men märken ock, hvad som inträffar, när denna väl börjar! Vätskan har ett ofantligt värmeförråd inom sig; dess hopfogade molekuler skilja sig slutligen åt, men de göra det med hela våldsamheten af en springfjäder, som plötsligt brister vid för stark spänning, och kokningen blir en verklig explosion. Det är Donny i Ghent, som upptäckt denna märkvärdiga egenskap hos vattnet. Vi återvända nu till vår is. Vid frysning utesluter vattnet fullständigt all luft ur sin kristallbyggnad; alla främmande