74 detta arbete består i att lyfta en vigt af 14260 % en fot högt; den nämnda skilnaden kommer att utgöra jemnt tio varme-en-heter. Hirn, civil-ingeniör i Colmar, har experimentelt bevisat denna teoretiska slutledning genom en följd af invecklade försök, utförda i stor skala och med en utomordentlig ihärdighet. I Hirns försöksmaskin lemnade ångan pannan och inträdde i cylindern vid en temperatur af 146°; kondensatorns var deremot 34°. Ångan arbetade "med expansion", d. v. s. den inträdde i cylindern och utöfvade der hela sin kraft, ända tills pistonen lyftats en viss bråkdel af sin hela bana. Då afstäng-des ångan, och pistonen sköts fram genom den återstående delen af banan genom den ångas utvidgnings-(expansions-)kraft, som redan fanns inne i cylindern. I detta fall var rummet ofvanför pistonen i förbindelse med kondensatorn; och om expansions-mekanismen vore fullkomligt exakt, skulle ångan under pistonen i det ögonblick, då denne uppnådde sin högsta punkt, hafva just den spänstighet, som motsvarade kondensatorns temperatur. Låtom oss nu antaga, att så verkligen var fallet, samt att ännu efter expansionen all ångan fortfarande hade fullkomlig gasform; vi kunna då, på grund af Regnaults försök, beräkna, huru stor bråkdel af hela värmebeloppet verkligen blifvit förvandlad till arbete. Icke utan öfverraskning finna vi då, att i Hirns försök detta bråk ej borde uppgå till ens i. Men å andra sidan iakttog Hirn bestämdt, att J af det från ångpannan erhållna värmet förvandlades till arbete. Beräkning och experiment gåfvo således olika resultat. Först af Rankine och sedermera, oberoende af honom, af Clausius — två af den mekaniska värmeteoriens grundläggare — uppvisades på teoretisk väg anledningen till denna motsägelse. Vid den nyssnämnda beräkningen antogo vi nemligen, att den från pannan i cylindern inträdande ångan förblef under hela expansionen i fullkomlig gasform. Rankine och Clausius visade, att detta var omöjligt; att när, såsom i Hirns försök, mättad ånga får utvidga sig, en del deraf kondenseras till vätska och dervid afgifver en del af sitt latenta värme. Redan innan denna teoretiska förklaring var funnen, hade emedlertid maskin-konstruktörerna förstått att afhjelpa detta kondensationens skadliga inflytande genom att omgifva cylindern med ett fodral af het ånga från pannan. Men tillochmed om », d. v. s. 12} procent, af hela värme-mangden omsättes i arbete, innebär detta dock en högst betydlig forlust. En sådan lärer aldrig heller kunna i en ångmaskin undvikas. Ty den bråkdel af hela värmet, hvaraf man sålunda