Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
74
detta arbete består i att lyfta en vigt af 14260 % en fot högt;
den nämnda skilnaden kommer att utgöra jemnt tio
varme-en-heter. Hirn, civil-ingeniör i Colmar, har experimentelt bevisat
denna teoretiska slutledning genom en följd af invecklade
försök, utförda i stor skala och med en utomordentlig ihärdighet.
I Hirns försöksmaskin lemnade ångan pannan och inträdde
i cylindern vid en temperatur af 146°; kondensatorns var
deremot 34°. Ångan arbetade "med expansion", d. v. s. den
inträdde i cylindern och utöfvade der hela sin kraft, ända tills
pistonen lyftats en viss bråkdel af sin hela bana. Då
afstäng-des ångan, och pistonen sköts fram genom den återstående delen
af banan genom den ångas utvidgnings-(expansions-)kraft, som
redan fanns inne i cylindern.
I detta fall var rummet ofvanför pistonen i förbindelse
med kondensatorn; och om expansions-mekanismen vore
fullkomligt exakt, skulle ångan under pistonen i det ögonblick, då denne
uppnådde sin högsta punkt, hafva just den spänstighet, som
motsvarade kondensatorns temperatur. Låtom oss nu antaga,
att så verkligen var fallet, samt att ännu efter expansionen all
ångan fortfarande hade fullkomlig gasform; vi kunna då, på
grund af Regnaults försök, beräkna, huru stor bråkdel af hela
värmebeloppet verkligen blifvit förvandlad till arbete. Icke utan
öfverraskning finna vi då, att i Hirns försök detta bråk ej borde
uppgå till ens i.
Men å andra sidan iakttog Hirn bestämdt, att J af det
från ångpannan erhållna värmet förvandlades till arbete.
Beräkning och experiment gåfvo således olika resultat. Först af
Rankine och sedermera, oberoende af honom, af Clausius — två
af den mekaniska värmeteoriens grundläggare — uppvisades på
teoretisk väg anledningen till denna motsägelse. Vid den
nyssnämnda beräkningen antogo vi nemligen, att den från pannan i
cylindern inträdande ångan förblef under hela expansionen i
fullkomlig gasform. Rankine och Clausius visade, att detta var
omöjligt; att när, såsom i Hirns försök, mättad ånga får
utvidga sig, en del deraf kondenseras till vätska och dervid
afgifver en del af sitt latenta värme. Redan innan denna
teoretiska förklaring var funnen, hade emedlertid
maskin-konstruktörerna förstått att afhjelpa detta kondensationens skadliga
inflytande genom att omgifva cylindern med ett fodral af het ånga
från pannan.
Men tillochmed om », d. v. s. 12} procent, af hela
värme-mangden omsättes i arbete, innebär detta dock en högst betydlig
forlust. En sådan lärer aldrig heller kunna i en ångmaskin
undvikas. Ty den bråkdel af hela värmet, hvaraf man sålunda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
