93 I dessa försök hafva vi sysselsatt oss med vätskornas latenta värme; låtom oss nu öfvergå till ångornas, till den värme som förbrukas till potentiel energi, när en kropp öfvergår från flytande till gasformigt tillstånd. Jag lägger omkull stapeln likasom nyss, ställer silfverskålen derpå och häller deri litet svafvel-ether, en mycket flygtig vätska, som förut blifvit något uppvärmd. Nålen rör sig, angifvande värme; men knappt har den uppnått 90°, förrän den genast vänder, går ned till 0° och derpå häftigt upp på köldsidan. Ethern afdunstade nemligen så hastigt, att den först absorberade sitt eget värme och derpå drog sådant från stapeln. Använder jag alkohol i stället för ether, erhålles samma effekt, men den inträder nu mycket långsammare, emedan alkoholen är mindre flyktig; afdunstningen kan emedlertid påskyndas medelst en pust, Om vatten gäller detta i ännu högre grad. Man begagnar med fördel oglaserade lerkärl för att hålla vatten friskt; det sipprar ut genom kärlets vägg, bildar en dagg på dess yta och afdunstar synnerligen lätt i detta flntfördelade tillstånd; dervid drager det värme från den inneslutna vätskan. Smörkylare konstrueras efter samma princip. Genom ångbildning kan vattnets afkylning drifvas så långt, att det tillochmed stelnar till is. Detta sker i den af Wollaston uppfunna kryophoren (bild 42). Denne utgöres af tvenne glas- Bild 42. kulor, hvilka till en del äro fyllda med vatten och sinsemellan förbundna med ett glasrör. Innau apparaten igensmältes, ut-drifves luften derur, derigenom att vattnet hålles kokande i den ena kulan. I hören, hur vätskan faller mot glaset med en hård stöt, alldeles som i pulshammaren. Jag låter nu allt vattnet rinna ner i kulan A, nedsätter den i ett tomt glas, för att skyddas mot luftdrag, och den andra tomma kulan i en köldblandning. Den från vattnet i A upp-