94 stigande ångan kondenseras genast af kölden, ny ånga utvecklas derför genast, och sålunda afkyles vätskan oupphörligt. Om 15—20 minuter har den förvandlats till en iskaka. Se här en sådan, som bildat sig i en annan dylik apparat, hvilken för en halftimme sedan sattes i verksamhet, Men det mest slående exempel på värmets förvandling till latent lemnas dock af den kropp, som jag har innesluten i denna starka jernflaska. Denna kropp är flytande kolsyra, erhållen genom stark sammantryckning och afkylning af den vanliga kolsyregasen. Öppnar jag kranen på flaskan, upphäfves trycket på vätskans yta; den kokar, eller rättare brister häftigt sönder till gas, och denna utströmmar våldsamt genom öppningen. I kunnen följa denna ström genom luften; hvita flingor synas blandade dermed, hvilka utblåsas 8—10 fot långt bort, Hvilket är väl detta hvita ämne? Det är Jcolsyre-snö; den köld, som utvecklas genom vätskans plötsliga öfvergång till gas, är så intensiv, att en del af den förra stelnar till fast form och blandar sig i små flingor med den utströmmande gasen. Man kan uppsamla denna snö; här är ett cylindriskt kärl med två ansatsrör, hvarigenom vi låta strömmen draga fram en liten stund. Derpå öppnar jag det, och I sen det fullt af fast hvit kolsyra. Denna fasta kropp försvinner blott småningom; dess afdunstning försiggår helt långsamt, emedan den ej så hastigt kan hemta det dertill nödiga värmet från sin omgifning. Man kan hålla den i handen, men trycker man den, förbrännes huden genast, liksom af ett glödande jern. Jag nedsänker en del i vatten och håller det fast der; bubblor af kolsyregas uppstiga derifrån. Jag kan tillochmed taga ett stycke i munnen — huru det är möjligt, skall längre fram förklaras — men måste derunder akta mig för att draga andan. Andas jag deremot utåt på ett ljus, släckes detta genast af gasen. Vatten kan ej smälta denna snö, men svafvel-ether kan det; jag gjuter en del ether derpå och erhåller sålunda en degig massa, som har en utomordentlig afkylningsförmåga. Här äro några tjocka glasbitar, bottnar af gamla dricksglas; jag lägger litet fast kolsyra derpå och fuktar den med ether. I hören, hur det knäpper i glaset; det sprängdes af den oerhörda kölden. I denna skål ligger ett pappersblad, och derpå är häldt 1—2 7/ qvicksilfver. Jag lägger litet fast kolsyra derpå och gjuter deröfver något ether. Qvicksilfret stelnar, ehuru det som bekant kräfver nära fyrtio graders köld dertill. Här är den frusna massan; den kan hamras och skäras med knif. En metalltråd har fått frysa fast i qvicksilfret, för att det må kunna lyftas ut; jag tar ut det och sänker det ned i ett glas vatten.