96 Bild 44. pulsslag — detta på grund af skålens kupighet, ty hvilade droppen på ett plant undèrlag, skulle ångan bryta sig fram i dess midt. Sätter jag litet bläck till vattnet, blir bildens kontur tydligare, men dess perlglans försvinner. Nu aflägsnar jag värmekällan; dallrandet fortfar ännu några ögonblick, men aftager småningom, randens inskärningar försvinna. Nu ligger droppen alldeles stilla, ännu ett par sekunder — och den kokar våldsamt bort, ty beröring med metallen har egt rum, och det "sferoidala tillståndet" är förbi. Jag lägger silfverskålen med bottnen uppåt framför den elektriska lampan och kastar medelst linsen en bild deraf på skärmen: derefter doppar jag denna lilla svamp i alkohol och kramar den öfver den kalla skålen, så att dropparne falla ned derpå; I sen deras förstorade bilder på skärmen och märken, att när de träffa den upp-och ned-vända skålen, breda de sig ut och drypa långsamt ned från densamma. Men låtom oss nu upphetta skålen medelst en spritlampa! Se nu hur det går; när dropparne falla ned på den heta metallen, breda de sig icke ut, utan rulla öfver dess yta som kulor (bild 45). De studsa mot den och hoppa upp, som hade de fallit på elastiska fjädrar, och detta är äfven i sjelfva verket händelsen. Hvar droppe utvecklar, när den träffar den heta ytan, ånga, som lyfter upp den och sålunda bevarar dess sferiska eller sferoidiska form. Bild 45.