Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
103
Antänder man en bit svafvel i en jernsked och doppar ned
den i ett stort glaskärl, fullt af syrgas, blir förbränningen
ytterst häftig och praktfull, och gasen försättes i våldsam rörelse.
Svafvelröken bereder Er tillfälle att med ögat följa rigtningarne
af de stormar, som rasa derinne. Jag säger med flit "stormar",
ty de förfärligaste orkaner, som någonsin härjat jorden, äro
intet annat än exempel i stor skala på samma slags rörelse, som
försiggår inom glaskärlet.
Från solens värme härröra alla vindar. Vi lefva på
bottnen af ett lufthaf, som lätt genomsläpper solstrålarne och nästan
alls icke stores af deras omedelbara verkan. Men när dessa
strålar falla på jordytan, uppvärma de den; när de intränga i
verldshafvet, åstadkomma de afdunstning. Och den luft, som
hvilar närmast öfver jorden, tager till sig dess värme och
stiger upp; vattenångan från oceanen gör så med och förer dervid
sannolikt luft med sig. Der strålarne falla vinkelrätt necl mot
ytan, d. v. s. mellan vändkretsarne, blir naturligtyis
upphettningen starkast; här isynnerhet uppstiga alltså luftströmmar,
som liyta norrut och söderut mot polerna, under det
polartrakternas kalla luft strömmar mot eqvatorn för att fylla den
uppkomna bristen. Så vidmakthålles ett ständigt kretslopp.
Se här ännu en illustration dertill i liten skala; öppna
en kall vinterdag dörren mellan Ert varma rum och en kall
förstuga, och håll ett brinnande ljus i dörr-öppningen! Håller
Ni ljuset vid golfvet, blåses dess låga häftigt inåt; håller Ni
det högst uppe, blåses den utåt; i midten stiger den rätt upp.
Här hafva vi alltså två olika vindar, strömmande ofvanpå
hvarandra i motsatta rigtningar. Så ock i stort på vår hemisfer:
en ström från eqvatorn går i de högre regionerna mot polen,
en annan flyter längsefter jordytan i motsatt led. Dessa "äro
den öfre och den nedre passaden.
Vore jorden stillastående, skulle den förra af dessa blifva
en rakt sydlig, den andra en rakt nordlig vind. Men nu
rullar jordklotet kring sin axel från vester mot öster,
verkställande ett omlopp på tjugufyra timmar, och i denna rörelse
deltager naturligtvis det skal af luft, som omgifver detsamma.
En luftpartikel vid eqvatorn föres sålunda framåt med en fart
af omkring 155 mil i timmen. Men Ni har nog sett, hvad som
inträffar, när en person oförsigtigt hoppar ut ur en framilande
vagn; han delar dess hastighet och slungas, i samma ögonblick
hans fötter beröra jorden, våldsamt framåt i rörelsens riatninc.
T n • n
Ju mer man, aflägsnar sig från eqvatorn, desto mindre blir den
ofvannämnda rullningshastigheten; den är proportionel mot radien
i den latituds-cirkel, vid hvilken man befinner sig, och således
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
