112 också med nästan omärkliga steg utför bergen. Då det ena lagret samlar sig på det andra, blifva de understa hoppackade och förtätade; den luft, som först var fången i snöns maskor, pressas ut, och den sammantryckta massan antager alltmer isens karakter. I veten, huru hårdt en snöbolls korn hänga tillsammans; I veten, huru hård en skolgosse kan, helst i en "under stridens hetta upprörd sinnesstämning", krama den. Snöbollen är begynnelsen till is; öken blott pressningen ännu mer, och den blir en verklig sådan. Men tillochmed sedan detta skett, bibehåller den ännu förmågan att likasom snön gifva efter för tryck. När derföre en snömassa af tillräckligt djup samlar sig på en bergsluttning, pressas de undre lagren af de öfre och gifva efter för trycket — naturligtvis i rigtning nedåt, backen utföre. Sådan rörelse försiggår oupphörligt utefter hvarje snöbe-täckt bergs branta sidor, i Himalaya, i Anderna och i Alperna: men jemte denna rörelse, som beror af materialets töjbarhet, förekommer ock en annan, en glidning utefter det lutande planet. Den förtätade snön rör sig som en enda kropp utefter bergsidan, slipar bort klippornas ojemnheter och polerar deras hårda ytor, under det samtidigt äfven undersidan af det väldiga polerings-instrumentet repas och fåras af de stenar, öfver hvilka det drager fram. Ju längre ned massan stiger, desto större bli dess förluster; stundom uppfrätes den af värmet, redan innan den hunnit foten af sin sluttning; men ibland upptages den af djupa dalgångar, i hvilka den sammanpressas till allt större likhet med is och genom hvilka den rör sig framåt, långsamt men mätbart, liknande i sina rörelser en väldig flod. Så flyttas isen långt utom den eviga snöns gränser, tills slutligen bortsmältningen nedantill håller jemnvigt med tillförseln of-vanfrån. Här är gränsen satt för dess framsteg; mellan denna punkt och snögränsen hafva vi en af is bildad gletscher, derofvan snö eller "Firn". Den sistnämnda är den förres moder. Flere sålunda uppfyllda dalar förena sig stundom till en enda; sidogletscherna smälta då tillsammans inbördes och bilda en stamgletscher. Både hufvuddalen och dess förgreningar äro ofta nog krokiga; gletscherna måste då förändra sina rigtningar för att komma fram. Ofta vexlar äfven dalens bredd, ismassan pressas fram genom trånga klyftor och vidgar sig åter efter att hafva passerat derigenom; dess midt rör sig hastigare än sidorna, och ytan hastigare än bottnen. Punkten för den hastigaste rörelsen följer samma lag som i en strömmande flod; den går öfver från ena sidan om midtlinien till den andra, allteftersom dalens böjning vexlar. De flesta stora gletscher i Alperna