- Project Runeberg -  Värmet betraktadt såsom rörelse /
114

(1879) [MARC] Author: John Tyndall Translator: Carl Fabian Emanuel Björling
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. VI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

128 Denna företeelse uppmärksammades först af Faraday i Juni 1850 och benämnes nu, efter Hooker, Regelation. En varm sommardag har jag gått in i en bod vid Strand, der en mängd isstycken lågo på hvarandra i en skål i fönstret, och med egarens tillåtelse lyftat upp hela samlingen genom att fatta tag i det öfversta. Alla hade de frusit ihop, oaktadt termometern för tillfället visade på + 27°. Tillochmed i varmt vatten inträffar detsamma; här är en skål med sådant, så hett som miii hand kan fördraga det; jag doppar ned dessa två isstycken deri och håller dem ihop ett ögonblick; nu äro de sammanfrusna, trots den omgifvande hettan. Ett vackert försök af Faraday består i att lägga en mängd små isbitar på en vattenyta; nälden ena berör den andra, fastna de ihop; läggas de först i rad, kan man efteråt draga hela raden genom att hålla i den yttersta. Det är på grund af denna förmåga, som isen i många fall förhåller sig som en seg kropp. Här är t. ex. en rak isstång; jag pressar den genom flere olika formar, af hvilka hvar följande är mera krokig än den föregående, och förvandlar den sålunda till en half ring. Stången bröts sönder i hvarje form, men dess bitar pressades samman och fastnade sålunda med hvilken temperatur som helst, då deremot isen ej smälter, åtminstone på ytan, under 0°. Det må tillåtas öfv. att, förslagsvis, framställa en annan förklaring af fenomenet. För det första torde det i verkligheten ganska sällan inträffa, att ett isstyckes temperatur är, hela massan igenom, jemnt 0°. Ämnet-är tvifvelsutan en mycket dålig värmeledare, och det tyckes ganska sannolikt, att under det dess yta befinner sig i smältande tillstånd, d. v. s. vid 0°, en något lägre temperatur skall i allmänhet vara rådande derinnanför, helst som det af isens omgifning meddelade värmet troligen hejdas vid ytan och der genast förvandlas till latent. Bringas under sådana förhållanden två isytor intill hvarandra, så måste naturligtvis beröringsställets temperatur inom kort sjunka under 0°, och således sammanfrysning inträffa. Men vi vilja, såsom härofvan skett, antaga, att tvenne isstyckens temperatur verkligen är alltigenom 0°, då de bringas i beröring med hvarandra. I åtminstone de flesta och vigtigaste härnedan beskrifna fall tryckas de båda styckena mot hvarandra, stundom tillochmed med en högst betydlig kraft. Men isens smältpunkt nedsattes genom, tryck (sid. 64), alltså frambringar detta sednare vid beröringsytan ett vätskelager, hvars temperatur måste vara lägre än 0°, emedan värme göres latent vid smältningen. I samma ögonblick trycket upphör, blir smältpunkten ater den vanliga, det nämnda vätskelagret stelnar genast och sammanhäftar de båda styckena. Den här framställda förklaringen är för öfrigt, efter hvad öfv. sedermera funnit ingalunda ny. Se derom Tyndalls. äfven på svenska öfversatta, verk Vattnet". Ö A

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 6 11:12:29 2026 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tyndall/0128.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free