Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I torden veta, att den elektriska strömmen, som vi nyss
använde, underhålles genom en inom stapeln försiggående kemisk
verksamhet; der förenar sig bland annat zink med syre, och en
verklig förbränning eger således rum, ehuru visserligen
densamma, likasom den motsvarande processen inom våra egna
kroppar, försiggår i det inre af en vätska. Och här, liksom i
alla andra dylika fall, frambringar förbrukandet af ett visst
belopp zink en viss oföränderlig värmemängd. Antagom då,
att vi en gång förena stapelns båda poler medelst en tjock
koppartråd, som är en utmärkt ledare; strömmen flyter fram,
och zinken uppfrätes, men intet märkbart värme utvecklas i
ledningstråden. En annan gång förbinda vi polerna medelst en
tunn platinatråd; den upphettas och glöder. Men våren
öfver-tygade, att om samma vigt zink förbrukats i båda försöken, så
är ock hela den utvecklade värmemängden i båda fallen alldeles
densamma; skilnaden är blott, att den fördelats på olika sätt;
den ena gången har den sågodtsom hel och hållen stadnat
inom stapeln; den andra gången delat sig mellan denne och
ledningstråden.
För hvarje värme-enhet, som utvecklas utom stapeln,
undandrages följaktligen en sådan från denne sjelf; och om den
elektriska strömmen, i stället att frambringa värme, användes
till att vrida en maskin eller förrätta något annat arbete, skulle
ett värmebelopp, eqvivalent med detta sednare, dragas från
stapeln. Och dessa slutledningar äro ej blott teoretiska; de hafva
bekräftats genom Favres förträffliga försök, hvilken härmed
ge-nomfört och tillämpat på den elektriska stapeln den stora
grundsatsen om kraftens bevarande.
Men återvändom till vårt egentliga ämne! Det ser ofta ut,
som om kropparne ledde köld likaväl som värme. Jag håller
denna lilla kopparcylinder några ögonblick i min hand för att
värma den och ställer den derefter på den termo-elektriska
stapeln; nålen går upp till 90°, naturligtvis på värmesidan. På
cylindern ställer jag derefter en annan dylik, som legat, bland
isbitar; om ett par ögonblick går nålen ned till nollpunkten och
derefter till 90° på köldsidan. Det tyckes således, som om köld
blifvit ledd nedåt genom den undre cylindern från den öfre,
likasom värme i våra förra försök. Också må detta uttryck
alltför gerna begagnas — det gör så vanligen äfven — blott
vi förstå det riktigt. Verkliga förhållandet är naturligtvis, att
den nedre varma cylindern först afgifver sitt värme eller sin
rörelse till den öfre och, sedan den genom denna frikostighet
sjelf råkat i armod, lånar sådant från stapeln. Värmeledning
försiggår således äfven här, endast i motsatt rigtning mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
